VINNARE AV ÅRETS BOK 2017! I sin mest självutlämnande roman någonsin berättar Alex Schulman om sökandet efter försoning med sin alkoholiserade mamma. Det är sommar. Alex Schulman befinner sig på sin mammas lantställe för att övertala henne att skriva in sig på en avvänjningsklinik. Det räcker nu. Han vill ha sin mamma tillbaka. Den glada mamman han minns från barndomen. Vad var det egentligen som det gick fel mellan dem? Genom Alex djuplodande och smärtsamma tillbakablickar till barndomen får läsaren följa det krackelerande förhållandet mellan mor och son, och, när sprickan dem emellan verkar vara som störst, följa det vuxna barnets desperata strävan efter att reparera relationen. Glöm mig är en gripande och djupt personlig skildring av en problematisk relation mellan mor och son, om medberoende, längtan och det outtröttliga behovet av försoning. "Det här är väldigt bra."...
Visa mer
Recensioner
2024-01-09
Betyg 
Inget unikt livsöde. Inget oväntat. Ändå fantastiskt skrivet. Svårt att lägga ifrån mig den.
2022-09-26
Betyg 
Väldigt snabbläst bok om en trasig familj. Blir nyfiken på Bränn alla mina brev för att få historien om den där Sven Stolpe.
2020-06-09
Betyg 
Alex och hans bröder växer under sina första år upp med en pappa med stort kontrollbehov, och med en mamma som var väldigt kärleksfull.
Men när Alex är 8 år, förändras deras mamma Lisette. Hon börjar få problem med alkohol. Nu blir hon elak och är inte alls den kärleksfulla mamman som hon tidigare var. De känner sig inte längre älskade och de tippar på tå för att inte få henne på dåligt humör.
Under mer än 30 år missbrukade Lisette alkohol. Under alla dessa år ville Alex bara få tillbaka sin gamla kärleksfulla och fina mamma.
Har man levt med missbruk i så många år, är det inte lätt att bli fri ifrån det. Långt ifrån alla klarar av att komma ur det.
Detta är en väldigt gripande berättelse. Hela familjen påverkas när någon har ett missbruk, ofta blir man också medberoende.
Jag kände inte till att Alex växt upp med detta. Jag förstår nu lite varför han ibland gör och säger saker som han gör.
Han har beskrivit sina känslor väldigt ärligt och naket. Jag blev ledsen vissa stunder över vilket helvete de levt i. Inget barn ska behöva växa upp i sådana familjeförhållanden. Boken är sorglg och smärtsam, men ändå finns det hopp.
2020-02-02
Betyg
Utlämnade, rak och ärlig berättar Alex Schulman om sin uppväxt med en alkoholiserad mamma.
Betyg
Jag tror jag hann läsa cirka 10 sidor innan tårarna rann. Alex Schulman vet hur att beröra. Hans ord går innanför huden och har du upplevt liknade känslor som han beskriver i sina böcker då känner du det. Just denna bok var jag och fick lyssna på Schulmans bokprat och få den signerad och fick prata lite med Schulman. Jag skiter i vad folk har för åsikter om honom som person. Jag älskar hans författarskap!
2018-07-01
Betyg
Berörde mig djupt och tårarna kom på sista sidorna. Smärtsamt ärlig historia om att växa upp och leva med en nära anhörig med missbruk och inte minst en vacker skildring om den starka kärleken mellan förälder och barn och även mellan syskon.
2018-04-29
Betyg
Betyg: 4,5/5
Utlämnande, personlig & viktig.
Väldigt viktig.
För behovet av att ta del av dessa verkliga människoöden är stort, det de förmedlar och visar på är viktigt.
Så ytterst viktigt.
Ingen är ensam, alla har vi våra krig att kämpa oss igenom och ofta är det relationerna oss människor emellan som skapar dem.
Relationer är sällan smärtfria,
som ett gift,
en drog,
vi blir beroende av dem,
även då de är destruktiva.
Samtidigt som din egen familj är den som kan lyfta dig högst är det också den som kan dränka dig djupast....
.
Alex låter oss här få ta del av just en sådan relationsresa.
Den mellan en mamma och hennes barn.
Ett förhållande som borde vara så självklart men med tiden spricker isär alltmer.
Och hur längtan förgör,
hoppet svider....
....efter försoning.
Men är det möjligt?
.
Oavsett ålder är man alltid någons barn,
att bli vuxen suddar inte ut detta faktum.
Behovet av att bli omhändertagen minskar,
men behovet av att bli älskad är fortfarande lika stort, om inte större.
Det finns en grundläggande trygghet i att bli älskad av sin familj, av en förälder, man tar för givet att hen ska finnas där i vått och torrt.
.
Man ska aldrig ta något för givet.
Jag vet.
Kanske är det därför Alex bok träffar mitt i prick och berör mig så djupt, antagligen.
2017-10-08
Betyg
Har inte läst Alexander Schulman tidigare, men den här boken gjorde mig positivt överraskad. Känns ärlig och uppriktig, om att växa upp i en dysfunktionell familj. Ett hemskt men ändå fint porträtt.
2017-08-07
Betyg
Alex Schulman glömmer inte
Hur kunde han göra så mot sin mamma? Kvinnan på biblioteksträffen var upprörd. Hon kritiserade Alex Schulman för att han skrivit en bok om Lisette Schulmans alkoholism.
Alla författare har rätt till sina upplevelser, invände jag. Alex visade dessutom hänsyn genom att inte publicera berättelsen medan mamman levde.
Ett halvår senare läste jag själv Alex Schulmans roman Glöm mig. Och fann att den är allt annat än en oförsonlig uppgörelse med en problemfylld modersgestalt. Här finns i stället sida upp och ner en längtan efter den tidiga barndomens ömma och kärleksfulla mamma Lisette. Även som vuxen man och förälder är Alex så fäst vid sin mor att han inte fungerar utan hennes närhet, hennes kärlek. Därför måste han hjälpa henne bli av med ett livslångt drogmissbruk.
Är Alex Schulman hänsynslös mot någon så är det mot sig själv. Naket och uppriktigt återger han våndan i sitt eget och övriga familjens medberoende. I maskopi med pappan och bröderna gör han allt för att hemlighålla mammans supande. Tillsammans blir de medskyldiga i sin oförmåga att tala klarspråk om mammans beroende, hennes sjukdom.
En på ytan framgångsrik familj i Sveriges kultur- och näringsliv tycks inkapslad i en dysfunktionell handlingsförlamning.
I barnet Alex' minnesbilder tonar en ung och intellektuellt briljant kvinna fram med en komplicerad relation till både sin far, skriftställaren Sven Stolpe, och den betydligt äldre maken, teveproducenten Allan Schulman.
Som läsare känner jag att Alex gör henne rättvisa i såväl hennes ljusa stunder som hennes mörka och för pojkarna så drabbande perioder.
Sällan har en livsresa i sorg och smärta och förtvivlan skildrats så hudnära, så ömsint, som i Glöm mig. Sökandet efter förståelse, förlåtelse och försoning är genuint rörande.
Alex Schulman skriver en njutbart okonstlad prosa. Romanens byggklossar flyttas runt som emotionella legobitar av ivriga barnahänder. Om du inte redan gjort det, skynda att läsa Glöm mig!
2017-07-06
Betyg
Sorglig bok som beskriver alkoholism och medberoende på ett träffsäkert sätt. Fin berättelse som var svår att lägga ifrån sig.
2017-05-10
Betyg
Mycket bra och välskriven barndoms (och vuxen) skildring. Blev sugen på att läsa mer av författaren!
2017-03-27
Betyg
Väldigt intressant bok. svårt att recensera någons upplevelser men jag kan ändå tycka att han gör det på ett intressant och begripligt sätt. Kan kanske känna att det från stund till stund blir lite för personligt. Detta kan resultera i tycker jag att man hamnar utanför och tittar in, inte så mycket att man lever sig med i Alex upplevelser. Men det stora hela intressant och läsvärd bok.
2017-02-22
Betyg
Kanske får man en lite mer nyanserad bild av Alex Schulman om man läser denna bok. Jag har alltid uppfattat honom som en osympatisk mobbartyp efter hans tidigare profil som provocerande och elak krönikör. Men efter att ha läst båda hans barndomsskildringar, om pappan som dog tidigt och nu mamman som var alkoholist, inser man att det präglat honom som person oerhört starkt. Det är nog svårt att inte påverkas av en uppväxt där man är så utlämnad till föräldrar som på olika sätt inte mår riktigt bra. Stilistiskt är det en ganska rak berättelse med enkelt språk. Den bärs av läsarens empati med ett barns, och senare en vuxen sons, vånda över en relation som blivit så skadad att den kanske inte kan repareras.
2017-02-10
Betyg
Fantastiskt fin men smärtsam och naken beskrivning av beroende, medberoende och familjemönster
2017-01-27
Betyg 
Ja, det är synd om Alex. Jag tycker inte berättelsen är läsvärd hela vägen. Mycket är samma, samma.
2017-01-21
Betyg
Bitvis lite tråkig, men samtidigt ett viktigt ömne. Tror dock att boken enbart blev publiserad pga Alexs kändisskap snarare än hans författarskap.
2016-12-29
Betyg
Mycket lyckad bok om livet som medberoende med en alkoholiserad mor.
Om man gillade "Skynda att älska" är detta obligatorisk läsning.
Det skulle vara intressant med en bok om Sven Stolpe från Alex Schulmans
penna.
2016-12-15
Betyg
Drabbande och nervig bladvändare, som dock tappar en del i slutet.
Betyg
Den här gången berättar Alex om sin mor och hur hennes alkoholism påverkade honom och familjen. Det är en historia om svek och saknad, och precis som "Skynda att älska" berör den på ett smärtsamt sätt. Också intressant att läsa om Alex morfar (Sven Stolpe) och hur han behandlade Alex mor. Skulle vara intressant att läsa om "Skynda att älska" eftersom det tillkommer nya perspektiv i den här bojen...
2016-10-29
Betyg
Stark, till viss del ångestskapande med tanke på relationerna, men slutar i någon form av försoning. Fin språkbehandling.
2016-10-24
Betyg
Alex Schulman skriver med hög intensitet och känslorna är många och starka under min lässtund. En roman om kärlek och försoning men också om besvikelse. Glöm mig är en väldigt vacker relationsroman om det verkligt svåra i livet.
2016-10-22
Betyg
Blev lite besviken eftersom jag trodde boken skulle vara mycket bättre. Trodde nog att boken skulle beröra mig mer. Känner igen mig från min egen uppväxt, men ändå lyckas han inte nå fram.
2016-10-13
Betyg
Ibland passar en bok så bra in i livet där man befinner sig just nu. Det blir liksom rätt bok på rätt plats, vid rätt tillfälle. Det gör att boken fastnar lite extra, att man läser eller lyssnar lite extra uppmärksamt, och tar till sig varenda liten stavelse extra noga. Glöm mig blev en sådan bok för mig. Vi har precis gått igenom viktiga samtal i familjen, äntligen vågat vädra och ta upp saker som länge legat och grott. I Alex familj fick de samtalen aldrig äga rum, och därför eskalerade både relationer och familjeband till bristningsgränsen. Vid vissa tillfällen är Alex osäker på om skadorna ens går att reparera, någonsin. För Alex mamma dricker. Hon har gjort det i över 30 år, nästan så länge han kan minnas, och aldrig. någonsin. har någon av han eller hans bröder, eller ens deras pappa, tagit upp det med henne. Hon är inte kvinnan man sätter sig upp mot så lätt. Hon är en stark personlighet, som lätt brusar upp och har nära till strid. Beskrivningarna av modern är obehagliga, kärleksfulla och ärliga och jag blir på samma gång skrämd, ledsen och upprörd. Och också berörd av att Alex Schulman delar med sig av det här. Att han själv läser in ljudboken adderar extra smärta, och extra hjärta - jag älskar när författare läser in sina egna böcker. Speciellt, såklart, om det är biografier. Alex röst är trygg och jag är van vid den efter oändliga timmar tillsammans med honom och Sigge, och många av anekdoterna känner jag igen, han har nämnt dem förut. Det gör ingenting. Jag trivs med Alex, jag gråter med Alex, och jag känner kärlek med Alex. Den här boken KÄNNS och även om jag kan kan förstå (eller kan jag det?) att vissa finner det märkligt att han först skriver en bok om sin pappa efter dennes död, och sedan skriver ännu en om sin mamma efter hennes död, så passar den så bra in i mitt eget liv just nu att det inte känns märkligt för mig alls. Eller, jag hade nog inte funnit det märkligt ÄVEN om den inte hade passar mig. Jag tycker att det är fint att skriva om personer man älskar och som betyder något för en, vill folk sedan läsa det och kan ta till sig saker av det är det ju en underbar bonus. Förhoppningsvis kan föräldrar och barn ta till sig erfarenheter från den här boken, och själva lyckas undgå att trampa i de fällor som Alex och hans mamma gör på sin väg mot varandra. GAHH nu börjar jag svamla, haha - boken är BRA och VIKTIG och den BERÖR. Tack!
2016-10-06
Betyg
Betyg: 4,5 av 5.
Jag har läst fyra böcker tidigare av Alex Schulman: Privat ? Mejlkorrespondens, tillsammans med Carolina Gynning. Tid ? Livet är inte kronologiskt, tillsammans med Sigge Eklund. Och så två böcker som Alex Schulman har skrivit själv, Skynda att älska, och, Att vara med hennes är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Länkarna går till mina recensioner av böckerna. Alla dessa fyra böcker är ju självbiografiska på olika sätt.
Alex Schulmans nya bok, Glöm mig, handlar till största delen om hans relation med sin alkoholiserade mamma. Den utspelar sig både i Alex barndom och i hans vuxna ålder.
Boken är mycket välskriven och väldigt självutlämnande. Sorglig och berörande är den också.
Rekommenderas varmt.
