Efterlängtad uppföljare till älskad debutroman ? Du är så liten, sa han och måttade med sina armar runt hennes kropp där hon låg hopkrupen ovanpå sängen. Men här uppe är det så stort och tungt. Han pekade på hennes huvud. ? Jag ska hjälpa dig att bli frisk, sa han. Jag lovar. Jag lämnar dig aldrig. Hanna är trettioett när hon möter Alex en natt på Blue Moon bar. Men djupt inuti är hon också ett barn, som vill gömma sig i garderobsmörkret och slippa vara kvinna. Hon är författare. Orden är hennes gömställe och skattkammare. När hon skriver är hon vacker, stark och frisk. Inte som i verkligheten. Hon har nyss lämnat Tommy och flyttat in i en ny lägenhet. Där bor ett spöke och väggarna lutar sig inåt, taket sjunker, hon tål inga ljud, tål inte att leva, hon hetsäter och kräks nästan varje dag. Hon vill bli frisk, men vet inte hur hon ska göra, vart hon ska vända sig, hon tycker...
Visa mer
Recensioner
2013-08-02
Betyg 
Hjärtskärande men nyktert beskrivet av känslor som river upp och river ner. Lika bra som den 'första'
2013-06-23
Betyg 
Det har förflutit femton år sedan vi för första gången fick möta Hanna i Johanna Nilssons debut Hon går genom tavlan ut ur bilden, och hon har blivit en etablerad författare men lider alltjämt av såväl ångest som ätstörningar. Mitt i kampen om att överleva dagen, att finna sig själv, att våga bli sitt vuxna jag, träffar hon Alex som kommer att bli hennes livboj, hennes rot i verkligheten och samtidigt känner hon sig emellanåt snärjd av förhållandets krav. Under tiden faller hon också allt djupare in i ett tablettmissbruk av ångestdämpande mediciner.
Läs mer här: http://litteraturkvalster.wordpress.com/2013/04/29/ga-din-vag-men-stanna-angelagen-och-akta/
2012-02-01
Betyg
Fantastisk bok! Var inte alltför längesedan jag läste "den första", så det var intressant att läsa den fristående fortsättningen med den kvar i färskt minne.
2012-01-29
Betyg 
För mig är det spännande att möta Hanna igen. Känns dock som att jag läst det mesta förut, men jag älskar Johannas sätt att formulera sig så jag blir inte besviken. Bara inte överraskad. Finns i och för sig en sorts trygghet i det.
2012-01-07
Betyg
märkligt att vara tillbaka i hannas värld men där hanna är en vuxen som har vänner och kärlekar och vågar nästan lita på men har den djupaste ångest. och istället för långa kapitel, många ord korthuggna kapitel och fåordighet.
2011-10-30
Betyg
Johanna Nilsson har en förmåga att skriva böcker där karaktären stannar kvar hos en.
2011-10-05
Betyg
Ännu en underbar roman av Johanna Nilsson. Denna var även den lika dyster att läsa som Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Hanna mår dåligt efter sin svåra skoltid och den är jobbig att ta del av. Hannas ångest och skörhet är väldigt sensitivt berättat av författaren. Liksom i den andra romanen fanns det inte många glädjestunder att ta del av i den här heller. Författaren beskriver även Alex och hans barns känslor suveränt. Ingen av dem har det lätt när Hanna mår som sämst, ändå står Alex hela tiden vid hennes sida. Hur Hanna mår skildras med mycket känslor. Som läsare är det inte svårt att leva sig in i hennes sjukdomsbild. Helt enkelt en underbar roman som många bör läsa. Själv tänker jag ta del av flera av Johanna Nilssons romaner.
http://blogg.passagen.se/krisim
