Felicia försvann

Rörigt till tusen.....får en tvåa för att jag läste slut den, då ettorna ges till de böcker jag inte ens orkar ta mig igenom........

Åter igen får vi läsa om barn som inte haft det lätt med berömda mammor. Varför har inget kommit fram tidigare el har det?

Vet inte vad man ska tycka eller tänka om denna bok... Bra att ha läst men svår att recensera....

Gripande och tragisk

Boken skildrar en uppväxt på 70-talet vilket är den tid då jag själv växte upp. Dock såg min uppväxt väldigt annorlunda ut än den Felicia beskriver. Men författarens beskrivning av det tidstypiska väcker en del minnen.

Felicia sätt att berätta sin berättelse är väldigt annorlunda för en biografi. Det finns ingen tidslinje, ingen början och inget slut. Författaren hoppar mellan olika tidsperioder i sin uppväxt och nutid. Det som binder ihop hoppen är att nutidsberättelsen beskriver en händelses påverkan i nutid.

Felcia försvann är en engagerande och obehaglig läsning. Jag har svårt att förstå hur någon väljer att behandla barn på det sätt som beskrivs i boken. Det är näst intill svårt att ta till sig.

Det är en tragisk historia som gav många tankar efter att jag avslutat boken.

På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.

jasså

Jasså, inte bra inte dålig, man läser och sen var den glömd... Den handlar om Felicias barndom och hur den fått konsekvenser för hennes vuxna liv och hur hon försöker hantera det som varit för att kunna leva ett gott liv, bakgrunden till trots... och visst, det handlar om en taskig barndom, och det önskar jag ingen! och visst det handlar om ett föräldraskap som hade mycket att önska... och många är dessa barn som har föräldrar som inte riktigt fixar sitt föräldraskap... men blir det värre för att man har en mamma som skrivit om hur man ska sköta barn? nja det tänker inte jag, det är lika illa för alla som har sämre livsvillkor... Och on top of that... dessa dateringar och tematiseringar för mig blir de bara röriga och boken som helhet ger mig ett intryck av att nej, det är nog inte färdigbearbetat ännu...

Betyg: 3,5 av 5

Tycker alltid om att läsa memoarer/biografier/dokumentärer om någons liv. Eftersom man är väl insatt i Anna Wahlgrens liv, så var det extra intressant att läsa ett av hennes barns beskrivning av sin uppväxt.

Lite annorlunda skriven med små korta stycken ur livet utan någon som helst ordning.

( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bimsblogg.wordpress.com/category/bokrecensioner/ )