arrow

Ensam i Berlin

av Fallada, Hans
Flag from sv Svenska
Sätt ditt betyg:
starstarstarstarstar
Året är 1940 och i huset på Jablonskistrasse 55 i Berlin bor en samling småskurkar, råbarkade SS-män, horor, en pensionerad domare och romanens två huvudpersoner: verkmästarparet Otto och Anna Quangel....
Visa hela texten

Om boken

Nyheter

30 sep 2014 kl. 17:28
Susanne Lindén satte betyget 4 på Ensam i Berlin samt ytterligare 1 betyg. » Visa alla
28 sep 2014 kl. 16:51
Susanne Jönsson satte betyget 5 på Ensam i Berlin.

Det finns inga platser inlagda för denna bok.

Diskussioner om den här boken

» Hans Olof Andersson
16 jun 2014 kl. 11:37
Hans Olofs betyg:
starstarstarstarstar

Mycket bra, spännande som en "riktig" polisroman.

» Maya Kamali
14 maj 2014 kl. 19:36
Mayas betyg:
starstarstarstarstar

En av de bästa böckerna jag någonsin läst.

» Sofia Johnsson
1 apr 2014 kl. 17:32
Sofias betyg:
starstarstarstarstar

Ett mästerverk!

Recensioner

2
» Björn Öijer

15 sep 2014 kl. 15:08
Björns betyg:
starstarstarstarstar

Kallsvettigt om civilt motstånd

Hur skulle du ha gjort för att behålla din värdighet om du levat under den nazistiska diktaturen med medlöpare och angivare som närmsta grannar och en fruktad säkerhetspolis som skräckregimens främsta vakthund i kvarter efter kvarter? Frågan inställer sig under den kallsvettiga läsningen av Hans Falladas realistiska vardagsskildring från 1940-talets Berlin.
Boken är på närmare 700 sidor men skrevs i rasande tempo på tre, fyra veckor efter krigsslutet av Hans Fallada, som upplevt Berlin inifrån under hela den nazistiska mardrömmen. Originalets titel är Jeder stirbt für sich allein, vilket säger allt om berättelsens mörker. I döden är vi alla ensamma, och något annat öde väntar varken bokens personer eller dess läsare.
Vem identifierade du dig med av hyresgästerna på Jablonskistrasse 55? Frågan gick runt i den bokcirkel jag har nöjet att delta i. Och det här är intressant. För hos Fallada saknas alla stereotypa hjältar. Han gör det inte lätt för oss. Han skriver osentimentalt om människors fel och brister, deras rädsla och oförmåga.
Vem vill känna igen sig i huvudpersonen Otto Quangel, denne tväre och folkilskne förman som sätter lojaliteten mot jobbet över allt annat trots att hans möbelfabrik tvingats ställa om produktionen till kistor? Eller hans trofasta och timida hustru Anna som bara höjer rösten i protest, när makarna nås av sonens dödsbud från det i övrigt så framgångsrika tyska fälttåget i Frankrike? Eller den tilltänkta svärdottern som ingår i en hemlig kommunistcell, där kraven på disciplin och underkastelse är som ett eko av lydnadskraven i SS och SA?
Kanske då hellre det pensionerade kammarrättsrådet som tiger still i sin låsta bostad och upplåter ett rum åt en judisk änka mot att hon aldrig lämnar rummet? Eller varför inte Gestapokommissarien Escherich som är i kläm mellan något slags yrkesheder i jakten på dem som utövar civilt motstånd och kraven från en hänsynslös nazistdespot till överordnad?
Självmord är också en möjlighet som flera människor i boken drivs till för att behålla sin värdighet i en omänsklig tid.
Det finns sympatiska drag hos de flesta karaktärerna i Ensam i Berlin. Otto och Anna Quangel är det strävsamma paret som protesterar genom att i trapphus och receptioner lägga ut brevkort med handskrivna uppmaningar till motstånd mot landets ledning. Vi inser att deras öde är beseglat i och med första kortet. Det ska ta ett par år, innan det avgörande misstaget görs och fällan slår igen och startar en tortyrens och dödens kedjereaktion.
Jag kommer så länge jag lever att bära de här människorna i mitt hjärta. De har verkliga förebilder och Hans Fallada är en författare stor nog att göra dem rättvisa.
» Maria Klamas

31 maj 2014 kl. 20:06
Marias betyg:
starstarstarstarstar

låt oss inte glömma

Låt oss inte glömma.... det som skedde då, detta antidemokratiska, rasistiska, nazistiska och fruktansvärda dåd... Att läsa denna bok, baserad på verkliga händelser, speglandes en tid där alla sågs på med misstänksamhet, där angivelser och hot var vardagsmat... Så fantastiskt när jag inser att författaren skrev denna bok redan på 40-talet... Den handlar om motstånd, om kraft att förändra om vilja att förändra och stå emot en kraft som vill förgöra en kraft som ser sig som förmer... Att i det lilla, att som ensam person göra någonting som kan skapa skillnad, att våga utsätta sig för risken... att våga stå emot.. att inte låta sig förminskas till ett redskap för övermakten! Detta fascinerar mig stort!
Dock är vissa passager lite väl långdragna och blir därför sega... boken kunde kortats ner, alla sidohistorier var inte lika intressanta för mig... även om jag förstår och inser storheten i att skildra hela kontexten!
Denna bok känns tyvärr alltför aktuell, med valet till Eu-parlamentet där SD gick framåt... Låt oss inte vara tysta, låt oss inte misstro vår förmåga att vi kan skapa förändring, allt, stort och smått skapar förändring, skapar motstånd. Var inte tyst! Stå upp för demokrati och jämställdhet - och alla människors lika värde!

Liknande böcker



Lägg till liknande böcker

Omröstningar