?I sitt sovrum stod Martin och drog på sig kavajen. Dagen till ära hade han valt enmörkblå, eftersom han ville att kostymen skulle gå ihop med Emelies blå kjol. Ettständigt leende låg på hans läppar och han nynnade tyst för sig själv när han dansadener för trappan till hallen. Idag skulle hon bli hans. För alltid, fastän han behövde hennebara en stund. Han hade inte bestämt sig för hur han skulle göra sedan.?
Visa mer
Recensioner
2015-08-05
Betyg 
Eldfloder av Elin Holmerin är en oerhört stark och intensiv fantasyroman där känslorna, kulturkrockarna och relationerna mellan människor och drakar utgör dramatikens epicentrum. Den utspelas i Sverige kring det förra sekelskiftet och den är så välskriven och suggestiv att hjärtat börjar banka. Man svettas, lipar och darrar när man läser; vissa scener är så våldsamma att det nästan är smärtsamt att läsa dem, men det är det som ger boken dess kraft. Martin är en drake och har därför ingen aning om att han beter sig riktigt ondskefullt. Hans mål är att skapa en avkomma som kan föra draksläktet vidare. Men när Edwin föds, skapas samtidigt en varelse som är till hälften människa och till hälften drake, vilket obönhörligen leder till en identitetskris, särskilt när han och Isabell blir förälskad i varandra. Och fastän scenen med kampen mellan Edwin och hans far i drakform är storslagen så känns Edwins vedhuggning ännu mer dramatisk, just på grund av att han inte vet vem han är eller vart han är på väg. Det här är en bok som verkligen berör, om hur det är att vara människa, drake eller mittemellan, och den är så kraftfull att den stannar – nej, svetsas fast i minnet. Denna bok får fem drakar av fem.
2012-05-31
Betyg 
Det här är egentligen ett relationsdrama i historisk miljö med fantasyinslag. Jag vill inte berätta för mycket för att inte avslöja poängen, men huvudpersonen Martin Svarthamn bestämmer sig för att umgås med människorna och gifta sig med en kvinna för att han behöver en avkomma. Han hittar en kvinna som heter Emelie, en kvinna som verkar stark och uthållig och inte har för många kontakter som skulle sakna henne. Hon föder en son, som de döper till Edwin. Man får följa den lilla familjen som Martin, som köpman, måste lämna i perioder. I början får Emilie möta den kärleksfulla Martin, men så småningom övergår han till ren misshandel av henne. Ändå kan han inte sluta att dras till henne och förmår sig inte att göra sig av med henne. Edwins växer upp med att först älska sin far, för att sedan se sin mor utsättas för Martins våld och Edwin blir ofta rädd för att förlora henne. Ibland hatar han sin far, men ibland undrar han över elden som flyter i hans blod, är han själv lik sin far?
Som läsare får man följa alla tre karaktärers perspektiv och blir inbjuden till Martins konstiga tänkande som är rätt skrämmande, men mot slutet blir det tydligare varför han gör som han gör. Edwin kräver till slut svar om vad han är och om sitt ursprung. Men det är också sorgliga människoöden man får följa. Språket är bra och de historiska skildringarna målande, slutet av förrförra seklet och början av 1900-talet är en fin kuliss till denna historia. Boken får åtta kakor. Fortsättningen heter ”De två odjuren” och snart kommer den tredje boken ”Sår”, båda på Elins eget förlag Undrentide.
2012-01-03
Betyg 
Texten på bokens baksida fångade mig på en gång när jag läste den och såg verkligen fram emot en spännande bok. Elin lyckas verkligen måla upp en bra bild av huvudkaraktären Martin. Han är läskig, udda och malplacerad. Han pratar på ett underligt sätt och är väldigt rastlös, endast intresserad av att utföra det han kom för. En karaktär som man minns.
Jag gillar Elins språk i boken. Den är målande och jag kan se omgivningen framför mig. Det enda jag blir besviken på är att boken är full av stavfel och ibland har jag svårt att följa med i vem som säger vad eftersom dialogerna på några ställen är underligt skrivna och ett radbyte kan ske mitt i en mening. Boken skulle behöva korrekturläsas igen.
Även om själva historien tilltalar mig har jag till en början svårt att lista ut vad den egentligen handlar om. Det känns mer som att jag läser en berättelse om svåra familjeförhållanden än en fantasy. Jag hade gärna velat att det stått någonstans på antingen framsidan eller baksidan att boken faktiskt handlar om drakar.
Boken är även skriven ur flera personers synvinklar, vilket jag inte har något emot, men jag tror att handlingen hade blivit mer spännande om den skrivits ur Emelies synvinkel, eller Martins.
En annan sak som jag hänger upp mig på är att det går på tok för fort framåt i boken. Jag hade inte haft något emot om den varit 50-100 sidor längre. På vissa ställen i boken berättar Elin där jag istället hade velat ha en dialog.
Men jag faller för själva historien. Den är spännande, man blir nyfiken och bara måste fortsätta läsa. Jag är helt klart nyfiken på fortsättningen som man kan läsa i Elins andra bok "De två odjuren"
