J'ignorerai toujours à quoi elle passait ses journées, où elle se cachait, en compagnie de qui elle se trouvait pendant les mois d'hiver de sa première fugue et au cours des quelques semaines de printemps où elle s'est échappée à nouveau. C'est là son secret. Un pauvre et précieux secret que les bourreaux, les ordonnances, les autorités dites d'occupation, le Dépôt, les casernes, les camps, l'Histoire, le temps - tout ce qui vous souille et vous détruit - n'auront pas pu lui voler.
Visa mer
Recensioner
Betyg
Jag känner mig som en kulturmarodör när jag har svårt att ta till mig boken, av en nobelpristagare i litteratur dessutom. Jag började först lyssna på boken ch Björn Granath är en underbar uppläsare men för mig känns det som om han mest rabblade upp namn på gator och annan information. Sedan läste jag boken. Men för mig är den för abstrakt och det är för många personer inblandade samt att jag aldrig får svaret på bokens fråga, vad hände med Dora, det känns sorgligt! Boken lämnar mig med melankoli. Dock vill jag läsa något mera av Modiano och se om jag tycker annorlunda.
Betyg
Nobelpristagaren Patrick Modianos vandringar utan början och slut på Paris boulevarder kan tyckas tröstlösa, eftersom hans berättarjag sällan finner det som sökes. Rastlösheten bär spår av hans egen otrygga uppväxt i efterkrigstidens Frankrike.
De nycklar han använder för att låsa upp tidens och minnets mysterier är gatunamn, portnummer och byggnader. Sökandets upprinnelse kan vara en tidningsnotis från 1941, där föräldrarna till en judisk flicka efterlyser sitt försvunna barn. Patrick Modiano ägnar nio år åt att söka sanningen om hennes öde. Det är ett hedervärt journalistiskt arbete och han kommer förvånansvärt långt, om än inte ända fram.
Kanske spelar min egen journalistiska bakgrund roll, när jag tycker att Dora Bruder är den starkaste av de tre böcker av Modiano jag läst på raken. Den lämnar mig med sorg och saknad över alla de människoliv som gick till spillo under tyskarnas ockupation. Hitlers hantlangare i den franska poliskåren genomförde lydigt sina razzior. Arkiven flödar av nazismens brott, av brev med vädjanden från anhöriga till de gripna och bortförda.
Författaren återskapar ett tillstånd av fullständig otrygghet, där barn rycks från sina föräldrar, hustrur från sina män.
Andra boken, Lilla smycket, handlar om artonåriga Thérèse som tror sig upptäcka sin dödförklarade mamma i tunnelbanan. Hon följer efter den till synes bekanta kvinnan i gul kappa men ger sig inte tillkänna. Hon skuggar henne och letar i minnet efter förklaringar till mammans försvinnande. Jag kan känna mig frustrerad inför huvudpersonens initiativlöshet. Tills jag inser att Thérèse är lika rotlös som en gång den unge Modiano. Lilla smycket är en studie i barns utsatthet och föräldrar som sviker sitt ansvar.
Den tredje boken, Nätternas gräs, har jag svårt för. Genom att forcera olika tidslager i jakten på en mordgåta och en ungdomskärlek söker berättaren svar på vad som egentligen hände. Det får vi på modianoskt manér naturligtvis ingen klarhet i. Nyckeln här är en svart anteckningsbok fullklottrad med namn, adresser och telefonnummer. Men i stället för människor av kött och blod blir det ett mantraliknande rabblande av personnamn och cafébesök gata upp och ner. Tämligen ointressant för den som inte är bekant med varje kvarter i Paris.
Patrick Modianos styrka ligger varken i människoskildringen eller i den språkliga gestaltningen. Han är en illusionist som staplar tidsblock på varandra och låter en väv av minnen och glömska lura oss tro att saker har hänt fast de kanske aldrig har inträffat.
Eller som i följande citat ur Nätternas gräs:
”Ja, ibland är livet enformigt och trivialt, som i dag då jag skriver dessa rader för att hitta flyktvägar, smita ut genom sprickorna i tiden.”
2014-12-26
Betyg
Många vänner som jag aldrig har känt försvann 1945, det år jag föddes.
Boken handlar om sökandet efter Dora Bruder som försvann under andra världskriget. Mycket läsvärd.