Den odödliga Henrietta Lacks

Intressant, både som kommentar på hur pass forskning äger våra celler samt en välartad skildring av Henriettas dotter. Läsvärd om man gillar facklitteratur!

Spännande läsning, men hade gärna sett att boken faktiskt var lite mer vetenskaplig. Det uttrycktes flera gånger att cellerna var speciella i sin fenotyp, men aldrig riktigt varför. Skulle vara jätteintressant att läsa något om själva cellerna i sig själva, men det blir väl Googles uppgift att hjälpa mig med (:

Fantastisk, helt okänt för mig tidigare om dessa celler. Upprörande hur man behandlar Henrietta och familjen. Bara ett råd: Läs. Faktabok som man slukar.

Intressant

Den odödliga Henrietta Lacks är en bok som ingen annan. Jag har nog aldrig läst en bok som har fått mig att fundera så mycket och lämnat mig med så många frågor. Vad är rätt och vad är fel? Vad får man göra i forskningens tjänst och var går gränsen för integritetsintrång? Och vem får tjäna pengar på någon annans biologiska prover?

Det är både en fascinerande och skrämmande läsning. Visste jag inte bättre skulle man lätt kunna tro att boken är science fiction eller en riktig skräckfilm med celler som är ”odödliga” och växer i all oändlighet.

Det är tragiskt att läsa hur lite Henriettas släkt fått veta om vad cellerna har gjort för mänskligheten och hur det hela fungerar. Denna okunskap gör att främst hennes yngsta dotter lever ett liv i skräck och oro för vad dessa celler egentligen betyder för henne. Kan Henrietta leva för evigt? Bär hon samma cancer som modern och kommer hon därför dö ung?

Vill du ha något att fundera på eller att diskutera så läs boken. Jag tror också att den skulle bli en utmärkt bok för en läsecirkel. Men diskussionerna om boken skulle se helt annorlunda ut en på en vanlig bokcirkelträff.

På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.

Odödlig men bortglömd.

Åh! Mitt hjärta brister och min fantasi kittlas.
En fantastisk historia och en väldigt välskriven bok. Författaren har verkligen en talang för att förklara komplicerad medicin och biologi på ett sätt som gemene man klarar av att ta till sig. Jag har själv ofta problem med att ta till mig faktatexter, men Rebecca Skloot lyckas servera mig bilden på ett sätt som även jag kan ta till mig.
Det här är en sån där typisk bok som jag önskar att jag kunde säga att jag älskar, men tyvärr. Författaren gör ett underbart jobb, men ämnet hon valt är bara inte min grej. Hon lyckas fascinera mig med tanken på hur en enda kvinnas öde har påverkat så mycket av den moderna forskningen. Hade denna kvinna inte dött i cancer hade vi kanske fortfarande inte haft nåt vaccin mot polio t.ex.
Men jag klarar bara inte av den sorgliga tonen i berättelsen om hennes stackars kvarlevande, som trots hennes enorma betydelse för den medicinska forskningen, än idag knappt har råd att själva gå till doktorn när dom blir sjuka.
Kanske kan en annan läsare få ut ljus och hopp ur den här boken. Men jag blir bara frustrerad och trött. Livet är orättvist, och Henrietta Lacks familj vet det, bättre än de flesta.
Jobbigt ämne. Men väl skrivet.