Det är tidigt i maj som den unga barnfamiljen på skogspromenad utanför Linköping hittar det svårt sargade liket. Det är otäckt välbevarat och spåren efter tortyr på kvinnokroppen är bara alltför tydliga. Kriminalinspektör Malin Fors tycker sig omedelbart se likheter med fallet Maria Murvall, den unga kvinna som hittades våldtagen och brutalt misshandlad i skogen för fl era år sedan och som sedan dess varit okontaktbar där hon sitter inspärrad på Vadstena sjukhus. Av en slump träffar Malin en psykolog från S:t Lars i Lund som berättar om ett liknande fall, och plötsligt tycks Maria bara vara en liten pusselbit i något mycket större. Men vad är det som är så fruktansvärt att det inte går att tala om?Malin, som länge varit besatt av att få veta vad som hände Maria, är fast besluten att ta reda på sanningen, oavsett vart det kan föra henne.Den femte årstiden är den femte delen i den kritikerhyllade...
Visa mer
Recensioner
Betyg
Det är ett tag sedan jag läste Kallentoft senast, och jag har varit kluven i omdömet tidigare. Den här är en av få deckare jag ångrar att jag läst. Bitvis hög spänning, men det är det enda positiva. I övrigt en utökad teknik med att väva in drömmar, tankar, syner och minnen från både levande, döda och stumma personer. Och, värst av allt, det utmynnar i en fruktansvärd skildring av ondskefull, sadistisk och dödande tortyr som till på köpet utspelar sig bland samhällets sk toppar. Inte läsvärt! Ingen mer Kallentoft för mig.
2018-06-16
Betyg
Fastnade inte alls för denna på samma sätt som jag gillat de andra. Trots att den är lättläst fick jag tvinga mig att läsa klart den.
Betyg
Kallentoft uppfinner en femte årstid för att kunna skriva den femte delen om Malin Fors, en del som många trodde skulle vara den avslutande delen, men man kan ju skriva om elemtenen också. Jag har läst alla de fyra föregående i serien och generellt kan jag väl säga att det är ett evigt tjat om årstiden, något som känns repetitivt och faktiskt lite trist. När tre hela sidor sedan ägnas åt när Malin drömmer då blir jag bara less. Det ger mig absolut ingenting. Läs mer på http://bokslut.blogspot.se/2013/07/den-femte-arstiden-av-mons-kallentoft.html
Betyg
Kriminalinspektör Malin Fors är tillbaka
och den här gången ställs hon
framför ondskans kanske renaste ansikte.
Två barn har oturen att springa på ett lik i skogen,
en kvinna som är svårt sargad,
misshandlad och mördad.
Det finns tidigt tydliga likheter
med fallet Maria Murvall,
som Malin Fors aldrig riktigt
har kunnat släppa.
I den här boken
får äntligen Maria Murvallfallet
ett visst mått av förklaring.
Jag har svårt för Mons Kallentoft.
Jag har svårt att huvudkaraktären är en kvinna,
en kvinna som jag inte alls kan identifiera mig med
och jag har svårt att det skrivs om
gynekologer, spiraler och barn av en man.
Jag vet inte varför, men det känns bara falsk,
han skriver om sådant han själv inte kan uppleva.
Och Malin Fors är nykter alkoholist nu,
tycka vad man vill om det,
och har hittat en man som verkar stå ut.
Som står ut med hennes besatthet,
hennes barnsliga drag och svängningar
och som dessutom vill ha barn med henne.
Säg vad finner man en sådan man?
Själva bokens handling
tar upp äkta ondska, inget snack om saken
och jag blir faktiskt stundtals illa berörd
och då har jag läst en hel del på temat.
Däremot känns upplösningen för simpel
och de dödas röster tar allt större plats i boken
och det språket som jag i de första böckerna faktiskt gillade
har bleknat bort, blivit vardag och jag kan inte längre beröras.
http://romeoandjuliet.blogg.se
Betyg
oj, vad man pendlar mellan fantastiskt och, "har mannen ingen redaktör"?
De långa sessionerna av vad de avlidna säger, tänker blir nästan outhärdliga.
Ändå vill jag vara generös, för mellan varven så ger han sina gestalter ett psykologiskt djup som gör att man häpnar. På ett enkelt sätt.
Betyg
Jag har läst de tidigare böckerna i serien om Malin Fors (men på Bokbrus finns endast Vårlik recenserat). Jag har lite blandade känslor för Kallentofts böcker men sammantaget har dom väl inte helt fallit mig på läppen. Morden är, i alla böckerna, väldigt grafiskt beskrivna och Den femte årstiden är nog den som är mest grafisk och brutal. Övergrafiska beskrivningar av brutala handlingar är något som jag generellt inte uppskattar och här känns det endast som sensationslyssnad istället för att det bidrar till storyn.
I tidigare böcker har jag haft väldigt svårt för huvudkaraktären Malin Fors. I denna bok framstår hon som lite mer sympatisk och ödmjuk. Hon är inte lika barnsligt egoistisk vilket kanske beror på att hon i denna bok håller sig borta från spriten. I Den femte årstiden känns det verkligen som att det är Malin som berättar historien, det är Malins berättarröst jag hör och inte författarens vilket jag upplever som positivt.
I alla böcker i Fors-serien så får vi följa ett eller flera av mordoffrens tankar efter döden. Detta har jag väldigt svårt att förlika mig med och i bok nummer fem känns det nästan lite tjatigt.
På www.bokbrus.se finns fler ljudboksrecensioner.
/Pia
Betyg
Mkt bra, tycker nog att det är den bästa hittills. Lyssnade på Torsten Wahlunds uppläsning, som är bra. Uppbyggd spänning hela tiden. Har väl bara lite svårt för Malin som hjältinna,
vadsom slog mig är likheten mellan detta skeende i hans bok, som är fiktiv, och detsom verkligen hände, på ungefär liknande sätt, där polischehen Göran Lindberg visade sig vara av samma skrot och korn, - en högt uppsatt person som alla såg upp till- kände mer och mer hur hela den historien byggts om till denna bok. Obehaglig- ja, och samtidigt händer dettta även i verkligheten.
Betyg
Det här är den femte boken i serien om polisen Malin Fors, av Mons Kallentoft.
Jag har tyckt mycket om alla böckerna i serien. Men jag tycker nog att den här senaste (sista?) boken är den allra bästa.
Jag gillar sättet som Mons skriver på. Det är lite annorlunda skrivet än vad dom "vanliga" svenska kriminalromanerna är.
Och jag tycker mycket om karaktärerna och deras privatliv.
Handlingen i den här boken var mycket grym och våldsam. Men det har jag i och för sig absolut inte någonting emot.
Så jag kan rekommendera boken. Och också alla fem böckerna om poliserna i Linköping.
( Läs gärna alla mina bokrecensioner i min blogg, Bims Blogg - http://bim.blogg.se/category/bokrecensioner.html )