Berg har inga rötter

Fagerlind, Manne

| 2012

Flag from sv

21


I en berättelse som kryper under huden utforskar debutanten Manne Fagerlind vad som händer med en människa som drabbas av en obotlig sjukdom. Vi möter Lasse som försöker skriva bokslut över sitt liv, men historien låter sig inte enkelt berättas. Hur ser sanningen ut, i våra egna ögon och i andras? Lasse har just gått i pension och för en ensam tillvaro i sin lägenhet. Han fyller sina dagar med att skriva en deckare - boken som ska slå stort och ge honom en efterlängtad revansch efter ett misslyckat yrkesliv som konstvetare, och ett ännu större misslyckande som familjefar. När Lasse får diagnosen Alzheimers kan han inte fortsätta arbetet med deckaren och detta sista halmstrå glider honom ur händerna. I en desperat kamp mot klockan och sjukdomen försöker han istället skriva ner sanningen om vad som hände alla de där åren. Men i takt med att sjukdomen eskalerar förändras Lasses berättelse, och...

Visa mer

Skapa konto för att sätta betyg och recensera böcker

Recensioner

T

Tomteloft

2019-07-04

Betyg

Helt fantastiskt språk och så mkt humor trots den tragiska historien.

M

Maria Lind

2012-08-16

Betyg

Välskrivet på alla sätt, men inte direkt min smak. Idén är strålande, men det är en lång transportsträcka innan man kommer till pudelns kärna. De avslutande hundra sidorna är dock bra och bjuder upp till tankeverksamhet hos läsaren.

Catta Cat On Hat

2012-07-24

Betyg

Ett nytt språk har upptäckts, har börjat talas. Först är jag tveksam till det, men allt eftersom jag hör det, läser det så växer språket och blir självklart.

Kristina Simar

2012-06-14

Betyg

Detta var en riktigt välskriven debutroman om den tragiska sjukdomen Alzheimers. Den fängslade tag i mig från första sidan och höll hela vägen. Jag har läst ganska många böcker om Alzheimers, men då från någon anhörigs perspektiv. Därför var det extra intressant att läsa från den drabbades synvinkel. Att få vara med om Lasses resa från den dagen han får diagnosen tills han inte minns något alls var en intressant upplevelse. Det var även en sorglig berättelse, just detta att läsa om Lasses första iakttagelser när han förstår att något är fel, och han frivilligt söker läkare tycker jag var så fint beskrivet. Likaså Lasses reaktion när han får veta diagnosen. Och att med hans egna ord få följa hela utvecklingen. Författaren har verkligen lyckas fånga det med äkta känslor som känns mycket starka. Jag våndades med Lasse, först ett misslyckat arbetsliv, ett dåligt förhållande till en av sönerna och som nästan nybliven pensionär få Alzheimers. Det var en sträckläsarbok som påverkade mig stark emotionellt.