Människans och skogens rötter går djupt. Med en urna i famnen anländer en kvinna till ett tyst hus i en stor skog. När den sista burken av mammans lingonsylt är slut, är det dotterns tur att vara äldst i familjen. Arvejord är en förtrollande episodroman om människoöden i en liten österbottnisk by. Under fyra århundraden prövas invånarna av krig, farsoter, svält och sorger och deras relation till platsen där de bor skiftar och lever. Skogen är en vildmark att tämja, en visthusbod, en tillflyktsort, ett uttryck för folksjälen, landets gröna guld och ett rum för själen. Men oavsett hur människorna ser på den är skogen, och platsen, evig. Arvejord handlar om plats, tillhörighet och samhörighet. Det är inte bara människan som har rötter i landskapet - landskapet har djupa rötter i oss.
Visa mer
Recensioner
2024-01-27
Betyg 
Människorna kommer och går, men gården består. Ett släktarv genom 400 år kantad med folktro och magi. En mustig berättelse.
2023-03-01
Betyg 
Arvejord av Maria Turtschaninoff är en berättelse om en plats och dess människor. Och så mycket mer.
Den är den där känslan när man måste orientera sig i en värld där det inte finns någon vägvisare som hjälper till och gör allt självklart. När man måste skapa sig en egen plats på den som var mammas. Precis som hon gjorde en gång, på samma plats som de som kom och gick före henne också gjorde.
Det är glasklart, knivskarpt och går rakt in i både hjärtat och själen. Allt onödigt är bortslipat, bara känslornas kärna är kvar. Olika personer får sina egna, unika röster för att berätta sin historia.
Språket är fullt av ålderdomliga detaljer, ord och uttryck som drar mig med genom tid och rum, ända till gårdarna, skogen och mossen. Det gör bilderna i mitt huvud så tydliga, känslorna så starka och dofterna så intensiva.
Det är en berättelse från den stora skogen där gårdarna är små och varelserna mellan dem är många. Ibland kommer det till ett möte mellan dem och människorna. Prästen säger att man ska låtsas att de inte finns, men när man har lika mycket sagor som psalmer i blodet kan man inte låta bli att tacka dem för hjälpen.
Det är en plats där släkte följa släktens gång, genom tidevarven. En finner sitt paradis, andra skriker ut sina protester. Men det är människor som inte förväntar sig mycket och som gläds åt det de får. De räknar inte med någon annan men vet vad de själva kan åstadkomma. Ibland hjälper de som bor på mossen till, bara ingen tar mer än hon behöver och bara man ger tillbaka det som krävs.
Nödåren glöms aldrig, men med tiden finns det möjlighet för några att lyfta blicken från det vardagliga slitet, mot skönhet och kreativitet, utbildning och jämlikhet. För andra innebär den där medvetenheten om fönstret som finns att titta ut igenom bara att man blir medveten om väggarna runt omkring en.
Några slits bort från jorden av sjukdom och krig, eller lockas av nya tankar som placerar människan långt från naturen även om hon befinner sig mitt i den. Ändå kommer de tillbaka. För skogen klarar sig själv, men det gör inte människorna.
2023-02-17
Betyg
Åh, vilken fantastisk bok!
Har precis lyssnat klart (författarens inläsning) och vill bara försvinna tillbaka in i berättelsen igen!
Börja om, följa med. Kommer att köpa den som riktig bok för att ha kvar!
5 av 5 självklara gnistrande 🌟 🌟🌟🌟🌟på den mörkt djupblå himlen.
2023-02-17
Betyg
Åh, vilken fantastisk bok!
Har precis lyssnat klart (författarens inläsning) och vill bara försvinna tillbaka in i berättelsen igen!
Börja om, följa med. Kommer att köpa den som riktig bok för att ha kvar!
5 av 5 självklara gnistrande 🌟 🌟🌟🌟🌟på den mörkt djupblå himlen.
