En ohygglig klarsyn För en tid sedan såg jag en bild på Mubarak. Han hade en kritstrecksrandig kostym på sig. Men de smala ränderna var pyttesmå vita bokstäver, hans namn. Tusen gånger var Hosni Mubarak invävt i tyget. Redan detta är tillräckligt för att man ska tänka: Sitt tusenfaldiga namn från halsen och ned till klackarna på skorna bär bara en dvärg med storhetsvansinne.Ur invigningstalet på bokmässan i GöteborgHerta Müllers nya bok är en essäsamling, med bland annat artiklar, föredrag och tal som har tillkommit under loppet av de senaste femton åren. Här finns texter från tiden före, men också efter det att hon tilldelades nobelpriset i litteratur. Berättelsen om hur det gick till att smuggla ut manuskriptet till debutromanen Flackland, från det kommunistiska Rumänien till den fria Förbundsrepubliken, liksom ett hyllningstal till författaren (och den av Stasi hårt prövade)...
Visa mer
Recensioner
2012-11-25
Betyg 
”Det är i alla fall alltid samma snö” säger Hertas mor när de sitter i kylan och väntar på att få lämna Rumänien. Modern tänker på händelserna 1945 när hon deporterades till fem års tvångsarbete i Ukraina. Det hade varit snöns fel att gömstället blev avslöjat. Snön var angivaren. När Herta skriver om sin mors erfarenheter uppfinner hon ordet SNÖFÖRÄDERI för att ge en bättre beskrivning av verkligheten. ”När man i en beskrivning vill vara exakt, måste man hitta något i meningen som är helt annorlunda, så att man kan vara exakt” skriver hon. Det är det poetiska språket i hennes texter som fängslar, utmejslats genom livet i den rumänska diktaturen och den dramatiska europeiska 1900-talshistorien. Diktaturer är alla lika, konstaterar hon, de delar upp sitt folk i de som tjänar dem för att bli belönade och dem de förföljer för att dessa inte kan acceptera omyndigförklaring som en naturlag. Efter diktaturens fall måste det sedan utredas hur de belönade har förhållit sig till de förföljda.
Herta Müller kommer från den tysk minoritetsbefolkning i vänstra Rumänien och till hennes livshistoria hör en far som var SS-soldat och en mor som suttit i sovjetiskt arbetsläger. Hon har förföljts av den rumänska säkerhetstjänsten Securitate, avlyssnats och hotats till livet, en erfarenhet som hon beskriver med orden ”vid kanten av vattenpussen hoppar varje katt annorlunda”.
Boken innehåller en samling med 20 korta artiklar, föredrag och tal från de senaste 15 åren, vilket gör att en del av hennes självupplevda händelser återkommer i texterna. För den som vill veta mer om hennes författarskap och hur hon tänker kring sitt skrivande ger boken en bra introduktion. Hon berättar om bl.a. om bakgrunden till debutromanen ”Flackland”, om den bortgångne vännen Oskar Pastior med vars hjälp hon skrev Andninggunga, och där finns också tacktalet vid Nobelfesten 2009.
