
Katarina Wennstam läser Alla borde vara feminister - Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Texten är från början ett bejublat TED-talk som setts av över två miljoner människor på Youtube, och som samplats av Beyoncé i låten ***Flawless.Första gången författaren Chimamanda Ngozi Adichie blir kallad feminist är hon fjorton år. "Det var inte någon komplimang. Det hörde jag på tonen ? det var en ton som hade passat ett yttrande som: 'Du är ju för terrorism.'" Istället för att värja sig mot ordet bestämmer sig Chimamanda Ngozi Adichie för att göra det till sitt, och strunta i omgivningens invändningar om att alla feminister är olyckliga och ogifta manshatare, att feminism är något i grunden oafrikanskt och att riktiga feminister inte bär läppglans.Alla borde vara feminister ges ut i...
Visa mer
Recensioner
2018-05-02
Betyg
Jag tycker boken är underbar! Den tar upp fördomar om feminismen och berättar vad feminismen egentligen innebär. Den är bra skriven och bara perfekt!
Betyg
Det tar emot att bara ge den här boken en trea. Jag vill ge den en femma för dess viktighets skull, för att den har delats ut till alla Sveriges gymnasieelever och för att den berör viktiga ämnen. Men jag tycker inte den är så bra som jag skulle önska. Den är inte tillräckligt djuplodande, och det kan kanske försvaras med att det egentligen är ett tal och inte tänkt som en förklarande bok utan snarare ett uppvaknande, men många av påståendena och exemplen tycker jag lämnas halvbehandlade utan djupare förklaringar. Det är så otroligt viktiga frågor, men att ta upp att det är synd om männen för att de måste betala notan som en av de första sakerna som är orättvisa för män känns bara så lättvindigt, så grunt. Jag skulle önska att boken var ARGARE. Mer rätt på. Adichie har många exempel på hur kvinnor hela tiden känner ett tvång av att inte göra sig illa omtyckta, att de inte vågar vara tillräckligt arga. Jag tycker att Alla borde vara feminister är för snäll. Vill inte bli allt för arg på de idiotiska männen i exemplen, inte uppröra mer än nödvändigt. Och Adichies främsta feministvän är en man, som hyllas, som att alla män med vettig kvinnosyn borde få en medalj. Boken går liksom lite emot sig själv: den berättar uppgivet om en kvinna som tackar sin man för att han hjälper till att byta blöja då och då (fast de har exakt samma yrke och sliter lika mycket om dagarna så gör hon det mesta arbetet hemma, och hjälper han till anses det vara så otroligt snällt) - och tackar sedan själv en man för att han har en syn på kvinnor och män som jämlika.
Boken är såklart otroligt viktig, men otillfredsställande då den inte är tillräckligt arg på de vidrigheter den presenterar. Alla borde dock vara feminister, helt klart, och alla borde läsa den här boken.