Viola Eckerberg är en excentrisk dam i medelåldern. Hon har 153 i IQ och fotografiskt minne, bor ensam i en enorm villa och följer slaviskt sin veckoplanering. På fritiden skruvar hon helst på sin gamla motorcykel. Trots sin intelligens och en ingenjörsexamen från Chalmers har hon aldrig lyckats få ett jobb. Eller som Ann-Britt, hennes handläggare på arbetsförmedlingen, skulle uttrycka det: Viola är ett hopplöst fall. På en Starta eget-kurs blir Viola hopföst med Felix Koskinen, 19 år. Felix har haft ett tufft halvår: Pappa Matti ligger på sjukhuset, familjens rörmokeri har gått i konkurs och storebrorsan Sebbe är dömd till fängelse för bokföringsbrott. Och alla skyller på Felix, numera alltså pank, arbetslös och ovän med alla utom farmor. Nu ska det udda paret komma på en affärsidé tillsammans. Felix får en snilleblixt. De ska starta Alibi AB, ett modernt tjänsteföretag som skapar...
Visa mer
Recensioner
2022-07-02
Betyg 
Jag har läst ett flertal deckare av Christina Larsson, främst kanske för att de utspelar sig i Göteborg och jag har passat på att läsa dem under vår årliga hotellvistelse där. Alibi AB är ingen deckare. Faktum är att jag nog inte riktigt vet exakt vad det är, den är en aning svår att genrebestämma. I alla fall fick den följa med till Göteborg, men den utspelar sig inte där. Tyvärr.
Den här boken heter tydligen, numer, Allt eller inget Viola. Om jag har förstått det hela rätt så bytte den titel efter att den omarbetats och placerades sedan sist i en trilogi, där den egentligen släpptes först. Fast då hette den ju något annat. Jag tror inte att detta är en serie i dess snävaste betydelse, utan mer en serie om klimakteriekvinnor (jo, seriens namn är Klimakterierebellerna) i största allmänhet.
Alibi AB är rejält skruvad och även om den är bitvis underhållande så blir det för mycket Jönssonligan för mig. Om man gillar buskis/skrönor/revyer så är det högst troligt att man gillar även den här boken.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg https://bokslut.blogspot.com/2022/07/bok-alibi-ab-av-christina-larsson.html
2016-04-24
Betyg
Roligt och lättläst bok med en farsartad historia som för tankarna till Donald E Westlakes böcker om brottslingar som strular till det för sig och snurrar in sig i osannolika händelseförlopp.
2016-01-31
Betyg 
Felix är en ung kille på 19 år som har haft det tufft och som har haft en del otur. Han jobbade på sin farsas rörmokarfirma tillsammans med sin bror. Men när pappan får en stroke så kör bröderna vidare med firman. Något som väldigt bra i början men brorsan åker i finkan för ekonomiska brott så går firman i konkurs. Felix känner att alla skyller på honom för all skit som har hänt, speciellt från brorsans gapiga flickvän Jossan.
Så nu är Felix pank och arbetslös, så han får palla sig till arbetsförmedlingen, där han startar på kurs för starta eget. Där träffar han Viola en smart motorcykelburen kvinna som är nästan 50 år gammal och som nästan aldrig haft ett jobb. Dom startar en firma ihop, som går ut på att ge människor alibi som man kan behöva om man har hamnat i trängt läge eller om man bara vill få någon att tro att man har varit någon annanstans än man varit. Felix är den kreativa och drivande kraften och Viola den administrativa. Firman går lysande tills brorsan kommer ut från finkan och skaffat sig skumma kompisar som även dom är intresserade av firman.
Christina Larsson har snickrat ihop en otroligt skön och rolig skröna som för tankarna till "100 åringen" och "En man som heter Ove". Jag skrattade nästan vid varje sida och Viola måste ju vara en av de mest originella och udda karaktärer som jag har stött på i en bok. Larsson har blandat humor med en gripande kärlekshistoria när Felix kärar ner sig i en tjej som jobbar på bank. Det enda negativa med boken är att den är alltför kort, man vill bara ha mer.
Betyg
Efter ett antal olyckliga och osannolika turer tar sig rörmokaren Felix Koskinen in på en starta-eget-kurs där han tillsammans med den egensinniga Viola Eckerberg ska starta ett företag där folk som behöver Alibi ska få hjälp....sen händer än mer osannolika saker.
Jag får väl erkänna att jag till en början tyckte att allt i berättelsen och personteckningarna var antingen för kliché eller osannolika. Det här med att skriva roliga böcker är inte så himla lätt. Men efter typ 100 sidor kommer jag på mig själv med att bli hyffsat underhållen. Jag gapskrattar inte men småler under läsningen och funderar på hur allt ska sluta. Summa summarum: en småtrevlig och smårolig läsupplevelse.
