Lottas litteraturblogg

Läggdags för sonen:
”Pappa, läs en saga.”
”Nej, mamma har ju redan läst flera stycken för dig.”
”Men jag är mer läsig!”

Jo, den känslan känner man ju igen

Åh, vilken härlig – och viktig – film!

Kanske borde läsa boken också.

Nu orkar jag inte läsa ett ord till i den här boken (=Rör mig inte! av 24-åriga debutanten Tahereh Mafi). Språket är så överlastat att jag blir alldeles utmattad. Fortsätter jag finns det nog risk att jag kräks…

Här får ni ett några exempel ur denna överblommade ordskog, så att ni förstår vad jag har stått ut med i drygt 90 sidor (känsliga finsmakarläsare varnas):

”Hans ögonfransar är som trådar av spunnet guld som satts i brand.”
(s.87)

”Mina fingrar trevar över ytan och en våg av solsken strömmar genom magen tills jag är säker på att jag ska brista av hopp och känsla och ett fånigt lyckorus så kraftfullt att det förvånar mig att tårarna inte strömmar ner för kinderna.”
(s. 90)

”Jag räknar saker som inte finns, jag hittar på siffror jag inte har, jag låtsas att tiden är ett trasigt timglas som blöder sekunder genom sand.”
(s. 91)

Aaahh! Jag orkar inte mer! Jag kan omöjligt ta mig igenom ytterligare 200 sidor av detta.
Jag behöver sparsmakad kvalitetslitteratur NU!

Jag gör ett försök med drygt hundra sidor Filmberätterskan av Hernán Rivera Letelier.
Om den inte är bra ska min kollega, som rekommenderade den, som straff tvingas läsa HELA Rör mig inte!

Igår morse läst jag ut Rör vid mig!

På kvällen började jag på nästa bok. Att det blev just den berodde på att jag hade läst en lockande bloggpost om den i fredags.

Titel: Rör mig inte!

Lustigt sammanträffande

Den som blir shoppingsugen kan följa den här länken.

”Hej. Det här är Anthea. Lämna inget meddelande på den här telefonen för jag försöker faktiskt låta bli att använda mobilen längre eftersom tillverkningen av mobiltelefoner omfattar slavarbete i stor skala plus att mobilerna hindrar en från att leva fullt ut i nuet och få kontakt, på riktigt, med andra och bara är ännu ett sätt att blåsa oss på äkta upplevelser. Kom och hälsa på i stället så vi får prata ordentligt. Tack.”

Ur Flicka möter pojke av Ali Smith, s.105

Läser den efter boktips i Babel där öppningsmeningen citerades:

”Nu ska jag berätta om när jag var flicka, säger farfar.”
s.11

Jobbet bjöd på soppa och boktips idag. Det var våra kolleger, som turnerar runt på Helsingborgs olika bibliotek och boktipsar för allmänheten, som i kväll bjöd in oss arbetskamrater i stället.

God soppa, gott bröd, bra stämning och så ett par bitar choklad på det.
Och så många intressanta boktips förstås!

Följande blev jag riktigt sugen på att läsa:

Det började med Resan till världens farligaste land: illustratör Rui Tenreiro

”En vakt står där med svärd och spjut,
och ingen kommer in och ingen ut
som inte kan rätt lösenord,
och det är detta: ”Blod och mord!”

Trots de ibland grymma bilderna, hot från en hemsk jätte som vill ”bryta av dig arm och ben och koka dem i fotogen” och en kock som älskar köttfärs och maler barn i sin stora kvarn, blir min (nästan) fyraåring inte rädd utan bara lyckligt fascinerad. Noga och förtjust studerar han porträtten av döda sedan hundra år.

Åh! En ny värld (som tidigare har varit för skrämmande) öppnar sig för oss i bilderboksland, och en bibliotekariemamma kan förstås inte motstå frestelsen att genast dyka ner i bilderbokstrågen på jakt efter fler läskigheter.

En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga är inte heller för hemsk när man har uppnått den aktningsvärda åldern av nästan fyra år.
Men när Fru Skräck följer med mig hem i väskan sviker modet. Fru Skräck är bara för läskig, och efter bara en läsning beordrade Lilleman henne tillbaka till biblioteket.

Men det finns ju fler böcker om den underbara familjen kanin av Jonna Björnstjerna, så jag letar upp den med monstret i skogen och den med godistrollet och så kryper vi upp i soffan.
Monstret är verkligen nervpirrande hemskt, och när vi kommer till knackningarna på dörren blir det nästan för mycket.
Hela den lilla kroppen spänns i en båge intill mig i soffan, små förskräckta utrop slinker ut mellan läpparna och ibland bara måste han vända bort blicken.
Men till slut kommer lättnaden, när lillebror kanin med sitt fantastiska mod lyckas övervinna rädslan och trotsa och eliminera faran. Jag känner hur kroppen intill mig äntligen slappnar av, och när sista sidan är läst kommer det:
”Igen, mamma, igen!”

Godistrollet kräver däremot två försök, med en natts sömn emellan. Mitt i boken är det så läskigt att den måste slås igen.
”Inte mer! Jag vill inte läsa mer!”
Men i morgonljuset tar vi nya tag, och nu klarar vi oss igenom hela denna eminenta berättelse. Och sedan läser vi den förstås en gång till

Hittills har mardrömmarna hållit sig borta…

Böckerna finns i min nya lista Skräcklistan. Tips på fler rysligheter mottages gärna.

”Boros närvaro påminde mig om hur det var att leva tillsammans med någon. Och hur besvärande det kan vara. Hur det rycker bort ens egna tankar och skringrar dem. Hur den andra Människan börjar gå en på nerverna, inte för det han gör utan helt enkelt bara för att han finns. Och när jag på morgnarna gick ut ensam i skogen välsignade jag min ljuva ensamhet. Hur är det möjligt, tänkte jag, att människor lever i decennier tillsammans på en liten yta? Att de sover i samma säng, andas på varandra och knuffas ofrivilligt i sömnen? Jag säger inte att inte jag också gjort det. Under en tid delade jag säng med en Katolik och det förde inget gott med sig.”

Ur Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk s. 170-171

som besökte min arbetsplats (Helsingborgs Stadsbibliotek) i kväll.

Jag har läst flera av hennes böcker, och tycker om stämningen i dem. Värddjuret, som jag läste för några månader sedan, fick högsta betyg – och jag är inte särskilt generös med femmorna. I kväll berättade författaren att just denna bok (hennes fjärde) blev hennes genombrott, och att hon efter den kunde leva på sitt författarskap. Boken blev också augustprisnominerad.

Att Hermansons debut Det finns ett hål i verkligheten är en novellsamling visste jag inte tidigare, och eftersom jag tycker om noveller (och Marie Hermanson) så gick jag förstås genast och hämtade boken och lånade hem den.

Perfekt att varva romanläsandet (just nu Styr din plog över de dödas ben) med noveller i påsk!
Leeeedig från och med nu och ända till tisdag

Bild hämtad från författarens webbplats.