Läs hela inlägget

av

Hångla på en parkbänk

… borde jag skriva en bloggy om.

Mot stammen på en gammal ek.
Så tagen av kärlek att man inte ens vet var man är
medan dagisbarn i självlysande västar leker på behörigt avstånd
och ensamma män som hatar sina hundar inte kan titta bort.
Män som kanske har blivit övergivna av sina fruar och bara vann hunden i striden.
Byggjobbare på nåt stadsväxande projekt intill, bak ett stängsel och i otympliga kläder, som eggas
människor som upphör för att resten av världen kan dra åt helvete.
Hägg så skir att doften knockar en redan upplöst skalle.
Moln av vitblommande buskar.
Törnrosdalen.
Kropp som hos ett barn.
Ömmande.
Krävande.
Kär.
Lycklig för att det äntligen är vår.
För att det åtminstone inte regnar.

Har skrivit så förbannat tråkigt på sista tiden, tanken skenade iväg.

Läs hela inlägget

av

Min ungdom

Ok, bilderna finns här, BT- servern är lite kinkig just nu.
Vad hade jag för drömyrke som ung?
Bartender, frisör, allt för att kunna resa runt världen och reta pappa. Bo på en strand i Västindien med supersnygga killar som pappa inte såg nån framtid för mig tillsammans med. Designer skulle jag bli, tills mitt eget sömmande visade sig uslare än mina kvalitetskrav. Författare och journalist. Journalist för att det verkade enklare. Sen författare för att det verkade enklare.
Hur gammal var du första gången du hånglade?
Tolv tror jag, jo, strax före skolavslutningen i femman. Det var den vackraste maj nånsin och så lycklig har jag nog aldrig varit. Var kär i en kille, Mille, hejhej, vi är kompisar på fb nu, frågade chans, mina kompisar Louise och Camilla trodde aldrig att jag skulle våga, han sa nej, dan efter frågade han. Tre veckor fick jag ha hans id-bricka och vi hånglade hemma hos Milles polare Nicke i deras inredda garage eller nåt. Nu måste jag adda Nicke också. Det är kul att minnas.
Vad var du för typ på gymnasiet?
Tog IB på en jättelik skola i London, sen på internatskola i Oxford, lite natt och dag. Nyinflyttad i London, gick i punkgrottor och köpte batikfärgade snickarbrallor med kedjor, hade superblonderat hår, så kom Madonnas Borderline och Like a virgin och jag var hon med svarta spetsbehåband men ändå jag, alltid väldigt färgstarka kläder, stickade och sydde och svindyra designers men alltid udda grejer. Extremt aktiv, tränade, dansade som en galning, red och cyklade i natten fastän det var ständig våldtäktsvarning i Oxford. Gillade bara de värsta killarna. Lycklig, så in i helvete fast nere på botten också, hade lite bulimi.
Vilka kändisposters satt uppklistrade på väggarna i ditt tonårsrum?
Jag hade tavlor. En med färgade parallellogram som jag låg och funderade på om de var konkava eller konvexa. Det gör jag fortfarande. Grejen med konst eller musik som blir hits eller böcker som blir klassiker är att de håller över tid, ibland galet lång tid. Och jag har aldrig undrat om de som skriver de här mästerverken, eller målar dem, om det vet just när det sker. Det stora. Skulle vilja kunna det tricket mer än nåt annat.
Vad vet du idag som du önskar att du visste när du var 15?
Att du aldrig kan fixa det med en annan människa om inte båda vill. Bli vänner, ha en god syskonrelation, föräldra/barn, vänskap, kärlek. Och att man ibland måste släppa det man allra mest vill. Ibland ger endast döden försoning.
-       Fast helvete heller, det hade jag aldrig velat veta!
Jag hade inte velat vara utan en enda sekund av fåfäng kamp, strid och ur blod utvunna tårar. Det hade inte varit mitt liv då.
 
Läs hela inlägget

Stresshantering och intervjuer

av

 

Hur hanterar du stress? kunde ha varit frågan på intervjusvaret jag gav idag: Läsa böcker.
Fast riktigt så enkelt var det inte.

Bevisligen fixar hjärnor, iaf unga hjärnor att multitaska, men lika bevisligen är det svårt att komma ner i varv och fördjupa sig efter att ha statusuppdaterat, tweetat, zappat, messat, fejstajmat, instagrammat och ja, ni vet.
Fallit offer för ett väl upparbetat bekräftelsebehov.

Jag har byggt in allt det där i mitt arbetsschema och använder order prokrastinera.
Jag bara förbereder mig.
Istället för att gnälla på mig själv för att jag slösar bort tid får jag leka bort bestämd tid.
Den bortlekta tiden flåsar mig sen i nacken och gör nytta.

Och så läser jag böcker, och tvingar ungarna att se hela filmer utan paddan och allt det där. Me too.
Det skänker mig lugn och jag missar aldrig en deadline, en hederssak som förenklas av att vara tävlingsmänniska.

Men, har jag aldrig oro i kroppen?
Jo, alldeles för mycket, så om jag vaknar och märker att det är en dålig dag tränar jag först.
Efter 15-20 minuter kickar endorfinerna in och då slutar hjärna mala.
Problem löser sig, eller, blir mer lätt överskådliga.
Ok, det låter för bra för att vara sant. Målet är att jämt hantera oro så.

Och är det livsfarligt att missa en deadline?
Nix.
Det enda som är verkligt viktigt är att vara ärlig, rak och inte skylla på andra människor.
Och lära av sina misstag. Eller vila om man håller på att ta slut.

Alltså, åskådliggör dina fallgropar. Tillåt dem en stund. Ät choklad.
Fan, nu spårade jag ur igen.
Så här då:
F: Varför ska man läsa böcker?
S: För att det gör livet roligare.
F: Varför ska man råda ordning i sitt eget kaos och leverera uppgifter i tid?
S: För att man mår galet mycket bättre då. Leverera i tid och betala räkningar utan påminnelse kan nästan liknas vid orgasm.
F: Men stressar du aldrig?
S: Jag har valt att kalla det jäkt. Stress ger en negativ klang. Medvetandegör dina processer.
F: Men är inte allt det där BS?
S: Jo, men det funkar för mig. Tricket är att hitta sin egen metod och strunta i andras.
F: Hur pluggade du i skolan då, på gymnasiet?
S: Galna uppesittarnätter och sen tog jag en liten Baileys och kraschade på eftermiddagen nästa dag.
Iaf under examensperioden då jag tog IB.
F: Fick du bra betyg?
S: Ja.
F: Har du haft nytta av det?
S: Tveksamt, ja och nej. Nej för min karriär eftersom jag nästan aldrig har sökt jobb, ja för att jag lärde mig en massa om livet. Mest av att läsa böcker [cool]

Första pris går till mig för ett snurrigt resonemang. Nu går jag ut och cyklar.

Läs hela inlägget

av

Handbok i självförakt

Från lågt till lägre.
Slemmet på avskummet.
Hur man skjuter sig själv i foten, men missar och kapar båda knäna samtidigt.

- För du har rätt Lina, det finns verkligen inget bättre ord än hemskt för att beskriva vad du har orsakat dig själv, säger Maria muntert med ett gapskratt.

Så börjar hon bidra med fler liknelser:

Från ruin till avgrund på en dag.
Hur man sänker sig själv på riktigt och aldrig gör comeback.
Smöra rutschkanan så går det utför snabbare.
- Det är en sån självhjälpsbok du ska skriva Lina! Mer självförakt på 10 dagar.

För Maria, min Maria, goda fe och skyddsängel på jorden vet att uppåttjack gör dålig nytta när jag behöver vältra mig i självförvållad olycka och totalt misslyckande innan jag som en sån där leksaksgubbe studsar tillbaka.

Att man måste få inse att man är dum i huvudet innan man kommer igen.
För att överlevnad aldrig är ett val.
Det är en skyldighet.

Men under tiden, har alltid vetat att den ska komma ikapp mig en dag, världens bästa filmtitel.
Things to do in Denver when you’re dead. Eller Stockholm.

Läs hela inlägget

Det går en mångata i mina kvarter

av
Jag försökte cykla ikapp fullmånen.
Ville lägga den på min pakethållare.
Luta mig mot dess kalla rund.
Lite fåfängt kanske.
Till slut gav den sig av ut mot öppet hav.
Läs hela inlägget

Alltid du!

av

Bildbevis: cocktail hos Sir Dancealot & Lady Shagwell, 2 releasefester, middag med Tamara Drewes mistress ….

Eld-release,
eftersläckning med min Maria på vårt stamlocus Muggen,
gympaskojsavslutning med Värmdös vildaste barn,
UBD’12 för alla Värmdös åttor, med Jenny Jägerfeld och Niklas Krog och Martin Svensson,
sååå många fina böcker till kidsen från Gilla Böcker, X Publishing, B Wahlström och Bonnier Carlsen.
Linda Skugge-event på coolaste Bistro Bar-bro med serietecknarna Posy Simmonds och Julien Neel (mer om Posy en annan dag),
Pernilla Alms release för snyggaste boken Alltid du
Skolans dag på Lemsen
Kvartsfinal i basket på Lidingö
Cocktail hos Sir Dancealot och Lady Shagwell
Ikea
SOVA!

OMG, vilken vecka. Men Lina, alla dina veckor är ju så. Ja okeydå.
Men nästa då? Då ska jag ta det lugnt.
15-årsfirande,
Gröna Lund,
Valborg hos brorsan & LenaMags,
jättebarn- och ungdomsdansshow på Siggesta med BodyJoy,
2 intervjuer på Hotel Nobis,
telefonintervju med NackaVärmdö Posten för deras temanummer om Utbildning,
börja översätta Allra hemskaste syster till engelska,
Varg Gyllanders release,
skicka utvärderingsunderlag för UBD’12 till alla 300 inblandade,
gå på Muggen och cykla.
Cykla ska jag göra.

Läs hela inlägget

av

I kissed a girl

Kvinnorna på bilden har inte med texten att göra. Inte Ellinor iaf.

En kvinna kysste mig i torsdags. Tre gånger, fast hon mindes bara den sista
(lagom mängd bubbel, stor mängd WTFC).
Vi stod i en bar framför våra kompisar nånstans på Stureplan och hon skulle bara visa hur man gör.
”För jag kysser inte gifta män men gifta kvinnor.”

Nu var det här kanske inte första gången jag gjorde det här, eller tänkte på det heller, men det är annan historia.
Minst 1 av 4 kvinnor har en queerläggning, men det här var ju bara några kyssar.
Eller som en av tonåringarna hemma svarat på frågan om vad han är: homo, hetero, vad?
”Spelar det nån roll?”
Nä. Just därför var min reaktion så skruvad.

Bakgrund: Talade för 200-300 tonåringar samma dag, om hur jag aldrig är rädd när jag skriver och mitt skrivande går ut på att låna ut mod men framförallt blottlägga det ibland:
fulaste,
ömkligaste,
skämmigaste,
kåtaste,
ondaste,
mest självupptaget oseriösa  - hos mig själv.
Hur ingenting får vara heligt i texten.

Hur jag lärt mig skita i vad pappa och brorsan och Kongomannen ska säga.
Bara barnen bryr jag mig lite om.

Och ändå stod jag där, under kyssarna, och tänkte att det här kan jag inte blogga om.

Så för att trycka ut hörnen ur min fyrkant berättade jag allt, igår hemma vid frukostbordet.

Tonåringarna reagerade inte. LillaH tyckte jag var vidrig och otrogen och skulle skriva hatbrev.
”Nej, du kanske inte behöver blogga om just det” sa Kongomannen.

Så nu gör jag det.
;-)

Läs hela inlägget

av

Jag har haft ett förhållande med Henrik Fexeus hela vintern …

… berättade Henrik för mig igår på releasefesten för Eld på Södra teatern.
- Spännande. Vad har vi gjort? frågade jag.
Long story short. Henrik har spelat på Rival hela vintern och där hänger enligt honom ett foto av mig på väggen.
- Men det var nog inte jag, sa jag. Det är säkert Frida Westerdahl som spelar full hela tiden i Phuket-filmen, t o m biografvaktmästaren trodde att hon var jag.
(Så fin komplimang, jag älskade Frida redan som Ka i Djungelboken i Kill Bill-biker suit)
- Nä, det var bara Söderprofiler, sa Henrik bergsäkert.
- Men jag är ingen Söderprofil.
FAST, jag har blivit plåtad av två Söderprofiler. Återstår att vandra iväg till Rival och kolla av vem. Om det nu inte är Frida som Henrik haft sitt förhållande med.

Läs hela inlägget

av

Ljusbärare

Jag fick ett brev. Innehöll vänskapsbevis. Som ett slags kvitto. Och en alldeles fin smekning på kinden. Allt har en mening. Alla vägar bär dit de ska. Ett nytt år i nya huset har öppnat sig, även om ett hus inte är ett hem. Hemmet bär man med sig. Men iaf. Havet jämnar ut sig för mig att simma i. Solen ställer sig i zenit för fräknarnas skull. Och rådjuren har inte ens slitit alla tulpanlökarna ur jorden. Några börjar kränga sig ur köldförlamningen. Och så fick jag en låt till. Tack!
Du är speciell. Alltid.
Finns så många bilder av välja av, kikar igenom året som har gått. Massor av dig men det vore för enkelt. Så det blir bussarna:-)
loading