Läs hela inlägget

Ny litteraturtävling! Plus: Vart tog Wikileaks-dokumentet om Iran vägen?

av

WikiLeaks säger sig vara utsatta för cyberspace-attacker. Tydligen har sidan legat nere under natten. När jag nu går in för att läsa om det telegram som berörde Sveriges ekonomiska kontakter med Iran så är det dokumentet… borta!

Därför var det ju lite synd att jag inte tog en skärmdump. Det som för närvarande finns kvar, är citatet i gårdagens blogginlägg:

1.  (S) Summary: Behind the Swedish government's reluctance
to support further sanctions in Iran, especially unilateral
European measures, is a dynamic (though still fairly small)
trade involving some of Sweden's largest and most politically
well-connected companies: Volvo, Ericsson and ABB to name
three.  Embassy Stockholm discusses Iran with Foreign
Minister Bildt and his deputies regularly and increasingly.  

Nu lyder förstås frågan: Vart har det här hemligstämplade telegrammet tagit vägen? Är det Assange som tagit bort det – eller är det någon annan?

Och jag anser att svaret på den frågan är betydligt intressantare än det faktum att tidningarna stänger sina kommentarsfält.

 

Så till en ny litteraturtävling. Priset är Carolina Fredrikssons roman Flod.

Det här är ytterligare en önsketävling och det rör sig om en mycket känd roman. Som framgår av uppläsningen är den engelskspråkig och den engelska titeln duger lika bra som den svenska – fast de inte är ett dugg lika.

Författare och titel alltså!

 

 Dagens Låt: Vi kör en gammal Eagles-klassiker. Här är Take it to the limit:

- och medan man lyssnar på detta går det bra att fundera kring vad WikiLeaks menar med sitt senaste twitter-meddelande:

WikiLeaks

 

Jag garanterar att återkomma så snart jag vet!

 

Flera timmar senare: Nu har Assange lagt ut följande länk:

WikiLeaks

 

 

Det är alltså så att om man laddar ned detta, så kommer man – när nyckeln tillhandahålls – att kunna ta del av dessa dokument. Vilka de nu är.

Hittills är min gissning dessvärre att de rör sig om de dokument som nyligen försvunnit från WikiLeaks senaste release. Det gäller inte bara det svenska telegrammet om Iran; det är fler som har raderats, av okänd anledning.

Eller också handlar det här om helt nya uppgifter. Inte vet jag. Och så länge Assange inte ger några ledtrådar, så struntar jag i att ladda ned detta i väntan på en eventuell nyckel.

För WL har över en miljon följare. Så innehållet i de här mystiska filerna lär ju bli offentliggjort förr eller senare.

Hemlighetsmakeriet kring det hela framstår bara som fånigt.

 

 

 

Läs hela inlägget

Ny WikiLeaks-läcka: Därför vill Sverige inte införa sanktioner mot Iran.

av

WikiLeaks fortsätter med sin jätterelease av ambassadtelegram, och har även börjat highlighta en hel del, vilket gett något så när önskat resultat: Större uppmärksamhet i massmedia.

Eftersom organisationen – läs Assange – gjort sig osams med sådana samarbetspartners som exempelvis The Guardian och New York Times, så är det nu WikiLeaks själva som får gå igenom materialet för att plocka fram de mest anmärkningsvärda dokumenten.

Den uppgiften har man tagit sig an med liv och lust. Jag gissar att det inte är det inte blir många timmars nattsömn på Ellingham Hall just nu. Nya detaljer ur de tiotusentals dokument som publicerats läggs hela tiden ut på WikiLeaks Twitter.

I de dokument jag tagit del av är namn på vissa personer raderade. Men nu har ärkefienden New York Times upptäckt att det fortfarande finns namn kvar:

http://www.nytimes.com/2011/08/30/us/30wikileaks.html?_r=1&emc=tnt&tntemail1=y 

Det är olyckligt, men inte särskilt förvånande. Det rör sig i nuläget om cirka 121 000 dokument.

Jag har sedan Dag 1 undrat vart de svenska telegrammen tagit vägen. Det kan väl inte vara så att jänkarna ute på Gärdet inte skickar några sådana?

Nej. De skickar faktiskt några stycken och ett av de telegram som sticker ut mest är hemligstämplat. Det handlar om Sveriges stöd av Iran och vad det beror på:

http://wikileaks.org/cable/2009/12/09STOCKHOLM778.html 

Här är inledningen, daterad 15 december 2009:

1.  (S) Summary: Behind the Swedish government's reluctance
to support further sanctions in Iran, especially unilateral
European measures, is a dynamic (though still fairly small)
trade involving some of Sweden's largest and most politically
well-connected companies: Volvo, Ericsson and ABB to name
three.  Embassy Stockholm discusses Iran with Foreign
Minister Bildt and his deputies regularly and increasingly. 

 

Det där är inte direkt någon nyhet för just mig, eftersom jag exempelvis sedan rätt lång tid tillbaka vet att Carl Bildt kommer väldigt  väl överens med Irans utrikesminister.

Men visst är det lite kul att få ta del av USA:s syn på saken…

Här är länken till samtliga dokument som rör Sverige:

WikiLeaks

 

 
Svensk media har hittills ignorerat de här nya läckorna. Men man är betydligt mer intresserad utomlands. Så här skriver exempelvis The Moscow Times vad gäller telegram som berör det ryska utrikesdepartementets förehavanden:
 
 
Och självklart går Assange även hårt åt sitt eget hemland Australien och dess premiärminister Julia Gillard. I ett telegram från Canberra uttrycker den amerikanska ambassaden sitt stöd åt Gillard och tillägger:
 
Israeli Ambassador Yuval Rotem told us that Gillard
has gone out of her way to build a relationship with Israel
and that she asked him to arrange an early opportunity to
visit.  He will accompany Gillard and a delegation of
Australian officials (including newly-appointed Minister Mark
Arbib and Liberal Party heavyweights former Treasurer Peter
Costello and Chris Pyne, Manager of Opposition Business in
the House) to a meeting of the Australia-Israel Leadership
Forum later this month. 
 
 
(från 10 juni 2009)
 
Så här ryker alla huven! Fast Danmark… Vad har hänt i Köpenhamn de senaste åren?
 
Efterfrågas.
 
 
 
PS: Ni trodde att Sarah Palin var galen? Här är Michele Bachmann, republikansk kandidat i det amerikanska presidentvalet nästa år:
 
 
Bachmann har tidigare varnat för hotet från… Sovjetunionen! och nu gör hon gällande att orkanen Irene är Guds straff till den sittande regeringen.
 
Intellektuell debatt på hög nivå…
 
Dagens Låt: Polarpriset delas vi ut idag och det firar vi med en av mina favoritlåtar:
 
 
 PS: I Studio 1 idag granskar man den så kallade protein-dieten. Den är enligt programmet sponsrad av den amerikanska köttindustrin. Fascinerande lyssning:
 

Populära dieter

Publicerat: kl 10:20, Studio Ett5 kommentarer

Lågkolhydratdieter som bygger på stor andel kött och fett i kosten blir alltmer populära. Men dieterna har en stor miljöpåvekan och bygger på forskning som finansierats av den amerikanska köttindustrin. I sitt granskande reportage för Studio Ett testar reportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman Lchf kost och kartlägger den amerikanska köttbranschens strategi för att få oss att äta mera kött. Ulrika Björkstén, vetenskapskommentator deltar i efterföljande samtal. 17-timmen

 

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1637 

 

Läs hela inlägget

Debatten om anonymitet och näthat:Natalia Kazmierska blandar ihop begreppen. Plus: Ännu en recension av Bengt Ohlssons nya roman.

av

Näthatsdebatten fortsätter och det senaste är att åtminstone ett par dagstidningar stänger av sina anonyma kommentarsfält, på grund av det ibland stötande material man kan finna där.

Det där kan man tycka vad man vill om – och det förtjänar definitivt en diskussion – men själv har jag alltid undrat när anonymitet blev lika med feghet. För det är ofta fegheten som är utmärkande för den här typen av debattinlägg: Det här vågar jag bara tycka när jag är anonym. Måste jag ställa upp med mitt namn tycker jag något helt annat.

Påminner lite om när Janne Josefsson smygfilmade en moderat politiker som utan att veta att han blev filmad fällde rasistiska uttalanden.

När politikern sedan konfronterades med det inspelade materialet löd hans kommentar: Det är inte jag.

Den formuleringen har blivit något av en klassiker. Så snart du är överbevisad – till och med i en film så säger du: Det är inte jag.

Nejhej. Vem är det det då. Eller rättare sagt: Vem är du?

Nätet tycks hos vissa skapa en sorts personlighetsklyvning. Det är där Mr Hyde gör sig gällande. Medan Doktor Jekyll så gott han kan försöker upprätthålla sin roll som lydig samhällsmedborgare.

Ur psykologiskt perspektiv är det naturligtvis högintressant. Vad är det som gör att vi drivs till att ha två olika identiteter: En offentlig och en anonym?

Och varför tycks dessa identiteter vara varandras motsatser?

Det här skulle någon kunna skriva en doktorsavhandling om.

Under tiden nöjer jag mig att konstatera att den censur och övervakning jag var säker på skulle bli ett faktum efter Behring Breiviks vansinnesdåd nu kan betraktas som ett faktum. Från Norges sida har man deklarerat att nätövervakning kommer att bli ett sätt att förebygga attentat av den här typen. Och som sagt: Tidningarna har börjat få nog av alla tokiga kommentarer.

En som fullständigt har blandat ihop äpplen och päron i det här fallet är Natalia Kazmierska, som i dagens Aftonbladet anklagar Håkan Nesser för näthat, eftersom han i ett par mail skrivit att recensionen av hans senaste bok i Nerikes Allehanda är orättvis (se för övrigt gårdagens inlägg):

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/nataliakazmierska/article13535947.ab 

Man kan diskutera det klyftiga i att skriva till en kulturchef och klaga på en recension. Men näthat är det faktiskt inte. Näthatarna är inte bara anonyma. De sluter sig ofta samman i syfte att attackera ett och samma namngivna mål. Är de dessutom mycket datakunniga, så kan offret förvänta sig att bli bombarderat med trojaner och skadliga program i största allmänhet.

Det är näthat. Inte att en författare ilsknar till och skriver ett surt mail.

För det är nämligen inte Håkan Nesser som har gjort dessa mail tillgängliga på nätet.

Det är Nerikes Allehanda.

Och ungefär så här menar jag att näthataren ser ut:

Vad gäller Bengt Ohlsson-debatten: Här är en i mitt tycke klargörande recension av hans roman Rekviem för John Cummings:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3980 

 

Dagens Låt: Önskelåt och gissa med vem? Det blir Eminem igen, den här gången med känsloladdade Space Bound:

Läs hela inlägget

Håkan Nesser ilsknar till. Plus: Rättelse vad gäller Ohlssons bok.

av

Det var inte mycket jag hade begripit igår. Bengt Ohlssons bok Reviem för John Cummings handlar om Johnny Ramone, och inte om Joey, vilket jag felaktigt påstod.

Dessutom blandade jag ihop Expressens och Aftonbladets recensioner. Det var i Aftonbladet man konstaterade att Ramones änka förmodligen skulle hata den här boken, och inte i Expressen.

Jag ber om ursäkt för de här klantigheterna och självklart har jag rättat blogginlägget också.

 

Så till Håkan Nesser. Han fick en negativ recension i Nerikes Allehanda och drog sig inte för att maila recensenten ifråga med klagomål – något Aftonbladets Åsa Linderborg har roligt åt idag:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13515758.ab 

Och visst är det så att man som författare får finna sig in att inte alla gillar det man gör. Det är klart ocoolt att höra av sig till kritikern och protestera.

Men det finns en annan aspekt av det hela också. Recensenten Marita Johansen har mottagit mail från Nesser, som hon publicerar på sin blogg. Får hon det?

Svaret är nej.

http://meny.nu/bloggar/maritajohansen/1.1195414-marita-johansen?articleRenderMode=tagSearch&tag=håkan nesser 

Det rör sig om privata mail, till henne och utan tillstånd att publicera så kan Nerikes Allehanda (för som jag fattar det är den här bloggen sponsrad av dem) bli stämda av Håkan Nesser, och Nesser kommer garanterat att vinna.

Och hur vet jag det? Minns när Ulf Lundell ilsknade till på Karolina Ramqvists recension av en spelning och skrev ett ilsket brev där det stod något i stil med: Har du pissat på dig alldeles?

Detta brev publicerades i boken Fittstim. Lundell blev ursinnig och stämde – eftersom brevet i fråga inte var tänkt att publiceras.

Han fick rätt. Ett symboliskt skadestånd utbetalades; Lundell var inte intresserad av ekonomisk kompensation, han var bara intresserad av att rättvisa skulle skipas.

Så skedde också.

Nu undrar man förstås: Finns det en skillnad mellan mail och brev som levereras i frankerade kuvert? Finns det en skillnad mellan vad som står i en papperstidning och vad som står på en blogg?

Det hoppas jag inte.

Däremot finns det en skillnad vad gäller så kallad verkshöjd. Om meddelandet är helt intetsägande – exempelvis Vi ses ikväll klockan åtta – så är verkshöjden noll. Men om det innehåller mer specifika, personliga detaljer, så ökar verkshöjden dramatiskt.

Jag skulle nog vilja påstå att Nessers mail till Johansen uppfyller kraven på verkshöjd.

Det här är en principfråga och den är extremt viktig. Det kvittar hur korkade saker du skriver i ett mail. Orden är det du som äger. De får helt enkelt inte publiceras utan tillstånd.

Och det borde Nerikes Allehanda lära sig.

PS: Nerikes Allehanda har för övrigt problem med sitt länkande. Men tryck på länken ovan och sök efter Nesser bland taggarna, så hittar ni mailen.

 

Dagens Låt: Önskelåt och det blir Eninem igen. I den här låten vill han förändra sitt liv men han kan klarar inte riktigt av att göra det utan hjälp. Här är Going through changes:

 

Läs hela inlägget

Dagens litterära händelse: Bengt Ohlssons nya roman.

av

Idag kommer Bengt Ohlssons nya roman Rekviem för John Cummings ut, och romanen handlar om The Ramones gitarrist Johnny Ramone.

Både Aftonbladets och Expressens kritiker är förtjusta:

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13528183.ab 

http://www.expressen.se/kultur/1.2540510/bengt-ohlsson-rekviem-for-john-cummings 

- och själv tänker jag kasta mig över den här boken, och göra den till pris i en kommande litteraturtävling.

Samtidigt är genren som sådan besvärlig ur etisk synvinkel, och Aftonbladets recensent konstaterar att Ramones änka förmodligen inte kommer att jubla över den här skildringen.

Men det är populärt att göra kända människors liv till något som är både fakta och fiktion, och ett av de bästa exemplen på det är Joyce Carol Oates lysande roman Blonde, som "handlar om" Marilyn Monroe. Fast det gör den ju inte – även om Oates lade ned mycket möda på research, och det verkar Ohlsson också ha gjort.

Den här problematiken är DN:s Martin Aagård medveten om, men går i mitt tycke för långt i sitt moraliserande över Ohlssons roman och över genren som sådan:

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/bengt-ohlsson-rekviem-for-john-cummings 

För hur som helst måste dessa böcker betraktas som fiktion, och uttryck för konstnärens frihet – även om det i och för sig kan finnas människor som blir mer än lovligt kränkta och förbannade när de tar del av innehållet i dylika verk.

En risk man inte tar när man skriver böcker om folk som redan tagit på sig träfracken, är förstås att bli stämd. Såvida ingen efterlevande ilsknar till på allvar. Men så brukar inte ske.

Hur som helst så förbereder jag mig på mycket intressant läsning så snart jag har lagt beslag på Ohlssons roman. Adlibris säljer den till vettigt pris:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100126373 

- och lägg märke till att det även går att provläsa!

 

På kuriosasidan kan jag berätta att jag och Bengt Ohlsson – som är 1 år yngre än jag – en gång i tiden gick i samma skola: Kungsholmens gymnasium. Då kände vi inte varandra ett dugg men jag blev mer än lovligt avundsjuk när Bengt vann Vecko-Revyns novelltävling. Inte så värst många år senare debuterade han som författare med Dö som en man sa jag.

Jag minns inte om jag själv deltog i den här novelltävlingen, men det skulle inte förvåna mig. Hur som helst blev jag utan pris, men det blev inte Bengt Ohlsson och som alla vet har hans författarskap bara har gått från klarhet till klarhet.

Dagens Låt: Självklart lirar vi The Ramones:

 PS: Jag har tidigare klagat på WikiLeaks oförmåga att highlighta det viktigaste i det senaste jättesläppet av diplomattelegram. Men nu har organisationen skärpt till sig och det har lett till att även WikiLeaks ärkefiende The Guardian har hakat på, med bland annat en artikel om bristande kärnkraftssäkerhet i Kina:

http://www.guardian.co.uk/environment/2011/aug/25/wikileaks-fears-china-nuclear-safety 

Dessutom har vi en önskelåt – som funkar oerhört bra med länken ovan. Det är inte första gången vi hör Billy Joel, och den här gången lyssnar vi till We didn't start the fire:

…nu väntar vi bara på lite kul SVENSKA telegram. Det kan inte vara möjligt att jänkarna på Gärdet inte skickar några sådana…

För övrigt tror jag att Assanges vän John Pilger inte gillar just det här telegrammet:

http://wikileaks.org/cable/1995/08/95ZAGREB2953.html 

- eftersom han förnekar massakern i Srebrenica. Men telegrammet talar ett annat språk.

WikiLeaks

 

Läs hela inlägget

Adaktusson avslöjar nya detaljer i fallet Isaak – och Jerusalem Post säger att WL:s nya publicering inte är så farlig.

av

Nästa vecka ger Lars Adaktusson ut  boken Världens bästa story och DN publicerar idag ett utdrag.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/priset-for-dawit-isaak 

Det handlar om turerna kring Dawit Isaak, journalisten som sedan ett stort antal år tillbaka sitter fängslad i Eritrea, utan rättegång.

Jag har varit inne på fallet Isaak förut och varit ganska pessimistisk vad gäller våra försök att få hem honom till Sverige. Det är tydligt att Eritrea väljer att vara oförstående och framför allt förolämpat – och det leder aldrig till en bra förhandlingssituation.

Adaktussons text handlar om hur en bedragare sa sig kunna få Isaak fri mot en betalning på 400 000 kronor. Hela MTG var inblandat. Expressen var inblandade.

Om det är världens bästa story vet jag inte,men den är intressant nog och illustrerar väl det kaos som råder vad gäller Isaaks situation i Eritrea.

Själv anser jag fortfarande att man borde ha lydit det råd Eritreas representant här i Sverige för ett par år sedan gav till en av mina vänner:

- Varför hävdar ni inte humanitära skäl?

När man säger så, försöker man enligt min uppfattning skapa en sorts dialog och en möjlighet tilll lösning – utan att för den skull förlora i prestige.

Men här är det prestigen som för ordet. Och dessvärre tror jag att möjligheterna att få Dawit Isak fri är försvinnande små.

 

Julian Assange fortsätter med sitt megasläpp av telegram, efter att USA bestämt sig för att tillämpa The Patriot Act i syfte att få WL-grundaren åtalad. Och som jag berättade redan igår, så finns nu ett stort antal dokument rörande Israel.

http://www.boktipset.se/blogg/carinarydberg?entry=54170 

Jag har inte sett några nyheter om detta i svensk media, men The Jerusalem Post uppmärksammar förstås den nya publiceringen:

http://www.jpost.com/DiplomacyAndPolitics/Article.aspx?id=235246 

- och tidningen går in för att få det hela att låta så oskyldigt som möjligt. Bland annat hävdar man att samtliga dokument är 'unclassified'. Det stämmer inte riktigt. Det finns en hel del hemligstämplande telegram i det nypublicerade materialet.

Det är med andra ord ingen vidare nyhetsförmedling The Jerusalem Post står för i det här fallet.

Men den slår i alla fall vår. Jag kan inte se att svensk media har gett denna jätterelease någon som helst uppmärksamhet.

 

PS: Vad gäller Adaktussons bok så är den ännu inte utgiven, men vill man vara först till kvarn, så går den att bevaka via adlibris:

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9170921768 

 

Dagens Låt: Är ännu en önskelåt men hör och häpna, varken med Eminem eller Nirvana. Istället blir det en av mina egna – men nästan bortglömda – personliga favoriter. Någon måste vara tankeläsare för här kommer The Beatles med You've got to hide your love away:

Läs hela inlägget

Det senaste om Assange: Mer information till åtalsjuryn i Washington och genast publicerar WL telegram mellan USA och Israel.

av

Julian Assange är bekymrad. Han säger sig ha fått reda på att man från amerikanskt håll kämpar allt hårdare för att hitta anledningar till att begära honom utlämnad till USA.

http://wikileaks.org/IMG/pdf/Dynadot_2703_d_Order.pdf 

I anslutning till den här informationen släpper WikiLeaks telegram med amerikanska ambassaden i Tel Aviv som avsändare. Inte alla dokument är hemligstämplade, men det är intressant att Assange – efter tjat från en del anhängare – först nu väljer att publicera den här informationen.

Den som har följt den här bloggen vet att jag själv har undrat vart fan Tel Aviv tog vägen. Och självklart är det intressant att spekulera i varför WikiLeaks publicerar dessa telegram just nu.

Dessutom påstås det att WikiLeaks utsatts för en omfattande DOS-attack – fast den har inte jag märkt något av. I min värld har wikileaks.org varit tillgängligt hela dagen.

Så här ser det ut på WikiLeaks Twitter:

WikiLeaks

 

»
 
WikiLeaks

 

»
 
WikiLeaks

 

»
 
WikiLeaks

 

 
…och under de minuter som gått sedan jag postade det här inlägget har några andra länder också fått sig en släng av sleven – exempelvis Iran, Venezuela och Ryssland.
 
Det har vi också väntat på ett tag.
 
Men vad står det då i de här tusentals telegrammen? Det har jag dessvärre inte hunnit ta reda på.
 
Jag hoppas på att någon utför detta arbete åt mig – exempelvis WikiLeaks själva, som gott kan ta sig tid att highlighta de mest pinsamma avslöjandena.
 
PS: Det lönar sig att klaga. Här är något som låter ganska kul:
 
WikiLeaks

 

 
Den här är också bra:
 
WikiLeaks

 

 

Dessutom finns fler telegram, från Syrien, Polen, Jemen med flera. I åtta timmar kommer detta att pågå, utlovar Assange. Bara att bänka sig med popcornen, alltså.

 

Och så har vi en önskelåt

och gissa med vem

det blir Eminem

vi snackar rap igen:

 

 

 

Läs hela inlägget

Så blev jag en boktjuv: Recension av Bonniers förlagsfest.

av

I går hade Bonniers förlagsfest på Nedre Manilla, Djurgårdsvägen 232. Den här tillställningen börjar alltid klockan 17 och brukade en gång i tiden vara över redan vid tiotiden. I år höll man dock på till elva och sedan transporterades de gäster som inte ville hem alldeles omedelbart till Operabaren.

Det här med att chartrade bussar går tillbaka till City är ganska nytt och avhjälper andra års rykten och diskussioner: Vart ska vi nu? Någon sa Sturehof? Fast jag hörde Riche. Söders Hjärta? Vore inte det en bra idé?

Men nu är alltså Operabaren etablerat som eftersläckningsställe. Där satt alltså de som orkade fram till ett-tiden på natten.

Bonniers förlagsfest måste betraktas som den mest prestigefyllda i sin genre. Några av gästerna var Kerstin Ekman, Stig Larsson, Leif GW Persson i snygg blå kostym, Mara Lee, Alexandra Ahndoril och Hassan Loo Sattarvandi. Plus ett stort antal kulturjournalister.

Percy Barnevik var också där. Han kommer nämligen ut med en självbiografisk bok i höst. Han berättade att han fru säger till honom att inte malla sig så mycket, för han är ändå ingen "Riktig Författare" Men Barnevik vill att boken säljer åtminstone 50 000 exemplar. Jag frågade honom om det finns några skandaler med i skildringen. Jo, det där pensionsavtalet kommer han att gå in på. Då frågade jag om det finns någon kärlek med i boken. Nej, kärleksskildringar var det dåligt med.

- Aj då, sa jag. Då blir det svårt med dom där 50 000 exemplaren.

En sak man ska veta om Barnevik är att han är mycket aktiv vad gäller bistånd. Han har exempelvis investerat 100 miljoner kronor i organisationen Hand in Hand:

"Numera är Barnevik engagerad i välgörenhetsorganisationen Hand in Hand, där han investerat omkring 100 miljoner kronor. Hand in Hand hjälper hundratusentals kastlösa kvinnor i Indien samt i Sydafrika och Afghanistan att starta egna verksamheter. I slutet av 2007 har 272 000 kvinnor organiserats och tränats och de har startat 106 000 småföretag. Hand in Hand driver också 44 skolor för uppsamling av barn som tidigare varit i barnarbete, hälsoprogram, medborgarcentra för spridning av demokratiska rättigheter till fattiga samt miljöprojekt avseende vatten och avfall. Barnevik fick priset "Årets förändrare" från tidskriften Magasinet Neo i januari 2008, med anledning av "sitt ledarskap och engagemang i utvecklingsorganisationen Hand in Hand".[2] 

 

Heder åt Barnevik för detta och hoppas han säljer sina 50 000 ex!

 

Frampå kvällskröken kom Thomas Ringstedt och slog sig ned på verandan. Ringstedt är docent vid KI men debuterar i oktober med en thriller, Röd Snö. Eftersom Bonniers har årets titlar stående i en bokhylla ovanför trappan till galleriet, så gick jag genast och snodde Ringstedts bok. Han tackade genom att signera den. Jag har förstås inte hunnit läsa romanen än men tydligen rör det sig om hur spanska sjukan på nytt sprids, efter att viruset stulits från ett laboratorium i Uppsala. Mord och spänning utlovas av författaren.

Årets dammode var 50-talsinspirerat. Flera av de kvinnliga gästerna bar klänningar med åtsittande liv och vida kjolar. Dock inte modeikonen Susanne Ljung, som valt Den Lilla Svarta.

Senare på Operabaren kom en DN-redaktör fram och undrade om jag hade några artikelideer till DN Söndag.

- Kör Assange, sa jag. Honom vet jag det mesta om.

Nu verkar det inte riktigt som om Julian Assange är särskilt ivrig att ge intervjuer till svenska tidningar, men det var liksom det jag kunde komma på just då och eftersom WL-grundaren är Sverigeaktuell sedan ett år tillbaka så känns det lite småfånigt att ingen svensk journalist släpat sig iväg till det där godset i Norfolk.

Ja. Sedan stängde Operabaren. Jag tog en taxi hem och innanför ytterdörren stod hunden och stampade och undrade vad fan jag hade haft för mig hela kvällen.

- Jävla pissmatte, sa han. Var är min middag?

Han fick sin middag och somnade därefter omedelbart. Det gjorde för övrigt jag också.

Dagens Låt: En önskelåt det tjatats om rätt länge. Nu kör vi den. Where in the world is Carmen Sandiego?

Läs hela inlägget

Mer intellektuell förvirring kring läget i Libyen. Plus: Mer taskig svensk nyhetsrapportering.

av

Igår ondgjorde jag mig över vissa vänsteraktivisters intellektuella härdsmälta vad gäller NATO och dess samarbete med rebellrörelsen i Libyen. Vi talar om människor som helhjärtat ställer sig bakom revolutionen i exempelvis Egypten – men som fördömer rebellerna i Libyen – helt enkelt på grund av att de stödjs av USA och NATO.

Man skulle också kunna vända på steken. Andreas Malm har idag en artikel på Aftonbladets kultursida, i vilken han helhjärtat hyllar det närvarande läget.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article13507853.ab 

Fast. Vi vet ju inte vilket det nuvarande läget är. En av Khadaffis söner uppgavs igår vara fängslad. Var han inte alls det. Han rör sig i full frihet och uppger att att regeringen fortfarande har kontroll över Tripoli.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken, så är nog de flesta sansade människor överens om, att när Khadaffi faller – vilket han lär göra – så är steget till det vi kallar demokrati rätt långt – och vi kan räkna med att det inte kommer att tas så där alldeles med en gång.

För Libyen vet inte vad demokrati är för något. Landet har aldrig haft ett sådant system. Och vad gäller rebellerna, så är den gruppen inte så där alldeles homogen. En del av dem vill exempelvis se en regim som tillämpar sharia-lagar.

Så det kan vara bra att vänta med segeryran en stund till.

 

Under tiden är Julian Assange som vanligt kritisk till rapporteringen från Libyen:

WikiLeaks

 

 

Och vad det här handlar om är att en villa tillhörande en av Gadaffis söner ska ha plundrats. Ja, ingen gillar väl plundring – inte ens The Telegraph, som Assange refererar till. Men att jämföra kravallerna i Storbritannien med det som sker i Libyen kan jag inte annat än betrakta som mer än lovligt långsökt och vittnar dessutom om en politisk naivitet man sällan ser maken till.

Det här för mig osökt in på en krönika av Johanna Koljonen, införd i dagens DN

http://www.dn.se/nyheter/trots-valdet-tvekar-jag-infor-fler-poliser 

- i vilken Koljonen beskriver hur hon blivit brutalt överfallen och rånad medan hon befann sig i Oxford.

Trots det trauma överfallet förde med sig, tvekar ändå Koljonen inför tanken att det måste finnas fler poliser. Varför var övervakningskamerorna endast riktade mot butikerna, och inte mot busshållplatsen, där hon stod och väntade? Var det bara kommersialismen och medelklassen man ville skydda, och inte de människor som faktiskt befann sig ute på gatan, och som därför var de mest utsatta? 

Koljonens resonemang är fullt begripligt- även om det i och för sig kan hända att en eller annan butiksinnehavare också tar bussen. Men som jag har förstått det hela så blir det inga fler poliser i Storbritannien. Det blir färre. Även polisväsendet omfattas nämligen av nedskärningspolitiken.

Om inte den senaste tidens kravaller medför en förändring på den punkten.

Vad gäller WikiLeaks: Någon borde berätta för Julian Assange att det inte är 10 Downing Street som plundrats.

För övrigt är Sverige ett av de få länder som inte uppmärksammat att Daniel Domscheit-Berg påstår sig ha raderat 3500 dokument som levererats till WikiLeaks - vilka enligt WikiLeaks bland annat innehåller information om tyska neonazister. Men norska Aftenposten rapporterar följande:

http://www.aftenposten.no/nyheter/uriks/article4204507.ece 

Dagens Låt: Är en önskelåt, men även en av mina egna personiga favoriter. Det blir The Beatles med Hey Jude:

Läs hela inlägget

Reinfeldt till Norge. Och Assange och hans polare verkar vilja att Khadaffi sitter kvar. Plus: Radiotips.

av

Även om jag inte är någon hängiven alliansanhängare så är det ändå välkommet att Fredrik Reinfeldt nu skärpt till sig ordentligt vad gäller solidariteten med Norge. I sitt tal i Gustavsberg uttryckte statsministern sitt deltagande med grannlandet och deltog även i minneshögtiden i Oslo.

http://svtplay.se/v/2508233/reinfeldt_en_maktig_mannifestation_av_sammanhallning 

Det är välkommet med en statsminister som lyssnar när han kritiseras, och enligt de senaste SIFO-mätningen har detta gett resultat. De rödgrönas försprång har minskat med ungefär 4% och mätningen gjordes när finanskrisen stod för dörren. Även då var både Reinfeldt och Borg snara att rusa till och på ett sansat sätt förklara att den här situationen är att ta på största allvar och att även vi kan komma att drabbas av krisen.

Ja, det är ju raka puckar och inget mörkande. Mycket bättre än falsk optimism eller ännu värre: Tystnad.

Reinfeldt är även engagerad i den libyska situationen, och gjorde mer eller mindre Carl Bildts jobb när han igår i SvT varnade för att den närmaste tiden i Libyen – om vi utgår ifrån att Khadaffi faller – kan komma att bli rent kaotisk.

Det tror jag också man kan räkna med. Att göra revolution är en sak. Att bilda regering, återställa ordning och skapa välstånd, är en annan.

Det lär bli besvärligt i Libyen. Precis som det är i Egypten, där al-Qaida lär ha lagt beslag på ett område i landets västra delar.

Vad gäller Khadaffi så välkomnar de flesta ledare hans avgång – fast inte venezuelas Hugo Chavez, som inte bara gillar Khadaffi utan även irans Mahmud Ahmadinejad . Och vi kan räkna med att journalisten John Pilger är ledsen. Liksom möjligtvis Julian Assange:

WikiLeaks

 

…för eftersom NATO har hjälpt rebellerna, så kommer den framtida regeringen att bli NATO-styrd. Så resonerar med största sannolikhet både Pilger och Assange, liksom filmaren Oliver Stone, supporter av Hugo Chavez.

Alltså. Jag har ställt frågan förut och jag ställer den igen. Vad är det med dagens vänsterintellektuella? Varför måste en förhållandevis ung man (40 år) som Julian Assange låta som en mossig 70-talskommunist som mer än gärna skulle vilja förbjuda Coca Cola?

Vi vet inte vad som kommer att hända i Libyen. Khadaffi  har inte ens fallit en. Men jag håller med förre utrikesministern Jan Eliasson när han för några dagar sedan ställde sig bakom kraven på Khadaffis avgång, bland annat med motiveringen att en ledare som kallar sitt eget folk 'råttor' inte är lämplig att sitta kvar på sin post.

I och med det uttalandet säkrade Eliasson än en gång förstaplatsen på min lista över de klokaste politikerna vi har i det här landet.

För övrigt berättade Kulturnytt just vilken blogg man ska följa om man vill hålla sig uppdaterad om läget i Libyen:

https://twitter.com/#%21/hishamjmatar 

Hisham Matar heter han alltså och är libysk författare. Här är hans senaste tweet:

Hisham Matar, Author

 

 

PS: Radiotips: OBS i P1 kommer idag gå in på hur snacket går i Indien med anledning av de norska attentaten – detta med anledning av att Anders Behring Breivik bekänner sig till hindunationalismen.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=503 

Det programmet sänds för första gången kl. 13.45.

Studio 1 börjar som vanligt kl. 16. I båda timmarna kommer man att följa utvecklingen i Libyen:

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1637 

 

Dagens Låt: Är mitt eget val. Den här har jag alltid gillat:

Och så har vi en önskelåt och gissa med vem? Det blir än en gång Eminem:

loading