Den vita rasen möter Mördartomaterna.
Ibland måste man vända på stenarna bara för att påminna sig om vad som ligger under dem.
Och det är ta mig fan inte svårt.
Det enda man gör är att skriva ett blogginlägg som börjar med orden ”den vita rasen”. Då får man garanterat fler läsare. Om man dessutom inkluderar ordet ‘undergång’ i denna rubrik; ja, då kan man dessutom räkna med skitförbannade läsare.
För vilka är det som googlar på Den vita rasen?
Inte boktipsets vanliga läsare, skulle jag tro.
Det finns människor som påstår att det rasistiska hotet är överdrivet. Här är alla lika mycket värda.
Människor som Anders Behring Breivik och Peter Mangs är enstaka galningar som agerar helt på egen hand och inte företräder någon.
Det finns till och med judar – som Israel Shamir – som gör gällande att det inte längre existerar någon antisemitism. Det är något judarna själv har hittat på.
Och så finns det människor som hatar muslimer – men det beror ju bara på att de är ett gäng kriminella kvinnomisshandlande terrorister hela gänget.
Jag vill påminna om en sak. Rasism=Rädsla. Rädsla för det okända. Rädsla för att förlora det man har – eller tycker sig ha.
Samt rädsla för att man egentligen inte duger något till.
Rasismen är för mig ett resultat av bristande självkänsla. Av någon anledning känner man sig hotad. Man tror att dessa människor – vilka de nu är – vill en illa.
Och de egna misslyckandena skylls på dessa människor.
Med tanke på de vitas odiskutabla framgångar överallt i världen, skulle man därför kunna dra slutsatsen att vi har den bästa självkänslan av alla.
I själva verket är det tvärtom. Vi är räddast av alla. Vilket är märkligt, eftersom vi trots vårt ringa antal är världsdominerande.
Bara man andas ett ord om att vår vita hy kanske inte är någon fördel – utan faktiskt tvärtom – så reser sig nackhåren hos vissa och man får genast höra att man önskar förinta alla vita.
Det är underhållande i och för sig. Men också ganska skrämmande.
För rädsla är oftast något destruktivt, som leder till destruktiva handlingar. Så länge det bara rör sig om vad som sägs i ett kommentarsfält, så är det väl OK.
Men vi har ganska nyligen sett att det kan gå lite längre än så.
Vi är vita. Vad är vi rädda för?
Varför bli så panikslagen över påståendet att den vita hyn inte är en fördel?
Därför att den inte är det. Så här skrev jag för några dagar sedan:
”Högerextremister som Anders Behring Breivik och Peter Mangs fruktar den vita rasens undergång. Med tanke på invandring och ökat resande så kan det vara en berättigad farhåga. Det skulle inte förvåna mig alls om allt fler av oss inom en inte alltför avlägsen framtid blev något brunare.
Saken råkar bara vara den att det är en positiv utveckling. Vi bör blandas upp. Den vita hyn är värdelös. Det har vi alltid vetat men aldrig accepterat. Därför har vi i århundranden försökt påvisa ett icke-existerande samband mellan vit hud och överlägsen intelligens, eftersom ett sådant samband skulle ursäkta det faktum att vi faktiskt utgör den den av mänskligheten som är sämst rustad för överlevad. Och i kraft av denna övertygelse har vi förslavat andra kulturers befolkningar.”
http://www.boktipset.se/blogg/carinarydberg/2012/05/13/2121/
”Det har vi alltid vetat men aldrig accepterat” kan tyckas vara en alltför långtgående formulering. Men nu börjar jag själv tycka att jag hade rätt när jag skrev den. Inom oss vet vi att vi är bräckligare än andra. Men vi beter oss som om motsatsen vore faktum.
Det kallas förakt för svaghet.
Vår egen svaghet, alltså.
Och det är självföraktet som är det farligaste – eftersom vi väljer att förneka det och istället vända vårt hat mot andra.
Alltså är rasism en form av självförakt.
Vilket är något jag alltid misstänkt, men nu fått bevis för.
Dagens Låt: Är en önskelåt. Jag misstänker att jag har lirat den här förut, men nu kör vi den igen. Det blir Eagles med Desperado:
Och visst ja. Så var det Mördartomaterna. Här har vi dem:
PS: Och om någon har svårt att hitta mig: Bara att googla på Den vita rasen. Då dyker jag upp blixtsnabbt:
Den vita rasen möter Mördartomaterna. | Carinas blogg
17 minuter sedan – Det enda man gör är att skriva ett blogginlägg som börjar med orden ”den vita rasen”. Då får man garanterat fler läsare. Om man dessutom












George Michael 