Bonnier Carlsens blogg

Visst är det något visst med sommarlovsböcker? De där man läser i hängmattan, lutad mot ryggsäcken på ett fartygsdäck i solen, i ett fuktigt tält… Böcker man läser när man är helt ledig går man liksom upp i på ett annat sätt, man kan tillåta sig att bli helt uppslukad. Plötsligt har en dag gått med näsan mellan pärmarna, och vad gör det?

Snart kommer en bok som jag tror kan bli just sådan läsning: Jag väntar under mossan av skräckdrottningen Amanda Hellberg. Det är berättelsen om Tilda, som i en värld av sällsamma skuggväsen och uråldrig maktkamp söker svaren på svåra frågor: Vad hände egentligen med Tildas mormor? Varför är det så obehaglig stämning nere vid sjön? Och vem är Tilda själv?

Och skådeplatsen är en sommarstuga i skogen. Brrr! Perfekt för soliga dagar. Och regniga. För den som vågar…

I dagarna skickas boken ut till pressen, som får läsa den lite före alla andra. För att ge extra känsla har vi pimpat utskicket med spindelnät, vissna blommor och döda fjärilar. Visst blev det rätt snyggt? Och visst lockar det till läsning?

/Hanna, pr- och informationsansvarig på förlaget

Till exempel hann vi inte skriva om att Maurice Sendak avled förra veckan, den 8 maj 2012, 83 år gammal. Och så har en av vår tids viktigaste bilderboksskapare gått ur tiden.

Till vildingarna land är nog den bok som har gjort starkast intryck på mig. Jag kan fortfarande komma ihåg den där plågsamt starka längtan efter att en skog skulle börja växa i mitt rum, att hitta en väg in i en annan värld – och tron på att det var fullt möjligt. För att inte tala om hur mycket jag ville ha en vargdräkt.

Maurice Sendaks suggestiva berättelse om Max och vildingarna var lika omöjlig att lägga ifrån sig då som den är att bortse ifrån idag. Och det är ju det som är det fantastiska med en riktigt bra bok: långt efter att man vänt på sista bladet finns den kvar. Och på något sätt är det nog just därför – för att jag gång på gång åkte till vildingarnas land – som jag sitter här och jobbar med böcker. Bra berättelser bär man alltid med sig. De vrider och vänder sig i en, sår ett frö, slår rot och växer sig större och större. Ibland till en hel skog.

“Once a little boy sent me a charming card with a little drawing on it. I loved it. I answer all my children’s letters — sometimes very hastily — but this one I lingered over. I sent him a card and I drew a picture of a Wild Thing on it. I wrote, “Dear Jim: I loved your card.” Then I got a letter back from his mother and she said, “Jim loved your card so much he ate it.” That to me was one of the highest compliments I’ve ever received. He didn’t care that it was an original Maurice Sendak drawing or anything. He saw it, he loved it, he ate it.”
– Maurice Sendak

New Yorkaren Peter Brown är en roligt klurig bilderboksskapare! Till hösten ger vi ut hans helcharmiga Children Make Terrible Pets, eller Barn passar inte som husdjur, som den kommer att heta på svenska. Här är det björnen Lollo som går ut i skogen och hittar en liten pojke som hon tar med sig hem och tjatar på mamma för att få behålla. Lollo kallar sitt fynd ”the cutest critter in the WHOLE forest”. Vi klurar och funderar, jag och översättaren Lotta Olsson. För vad är en ”critter”? Nötkreatur står det i ordboken, kan också vara slang för odjur. Fast kärleksfullt på något vis…Känns inte som att svenska språket kan erbjuda något motsvarande. Så vad kan vår svenska Lollo säga? Är det en krake hon har hittat? Eller en parvel? En plutt? En gullis? Eller kanske en liten skrutt? Jo, vi tror nog att det är en skrutt. Vad tror du?

Lisa, redaktör/redaktionschef

På min gata ligger Gotlands allra minsta hus. Och det är nog sant. För det sa den snälla taxichauffören som släppte av mig här. En annan taxichaufför sa att han har flyttat hit för blåstens skull. Om jag träffar honom ska jag fråga om det var för medvinden eller motvindens skull.

Foto © gotland.net

Jag blev robotlover när jag var femton och såg Blade Runner. Kunde se filmen och om igen. Den vackra Rachael med sina ”minnen”, Pris och de andra replikanterna. Och så Roy – scenen när han sitter på taket i regnet och Hamletfilosoferar kring livet och existensen. Repeat. Repeat. Repeat.

Under våren visades dramaserien Äkta människor i svt och en stor publik engagerade sig i de så kallade hubotarnas öde – människolika robotar som liksom replikanterna i Blade Runner problematiserar frågan kring vad ”en äkta människa” egentligen är.
I Peter Ekbergs kommande bok, Tänk Robot!, är hubotarna i Äkta människor och  androiderna i Ridley Scotts mörka framtidsskildring, inte så långt borta.

Hur ställer du dig till en eventuell framtida robotinvasion, Peter?
– Det finns framtidsforskare som tror att robotindustrin kommer att bli lika stor som bilindustrin, så vi kommer antagligen att bli invaderade av robotar: robotleksaker, robotlärare, robotar som sjukvårdspersonal, robotar som utför farliga arbeten och rymdrobotar.
Våra ”intelligenta bilar” och datasystem som hittar mönster i börsens upp-och nedgång är bara en början. Men om robotarna skulle bli hyperintelligenta och ta över världen är jag mer tveksam till.

Du har gett ut böcker om filosofer och rymdvarelser – nu ger du dig på robotarna. Varför är de intressanta?
– Robotar är intressanta eftersom vi alla är intresserade av människor. En väg till att förstå mänskligt tänkande och hur exempelvis fantasi och minne fungerar, är att försöka skapa tänkande i en dator eller robot. Artificiell intelligens är ju inte bara science-fiction, utan i högsta grad ett aktivt forskningsfält, med maskiner som kan slå de bästa mänskliga schackspelarna och humanoider som kan gå, så i boken försöker jag reda ut var vi står idag.

 Vilken är din favoritrobot?
– Jag måste nog säga R2D2 i Star Wars. R2 kan uttrycka så mycket känslor och tankar bara genom sina blippanden. Det är roligt och ger ett annat perspektiv än att tillexempel bevisa sin intelligens genom det talade språket. Sedan är R2 designmässigt underbar också, som en rullande soptunna.

Tänk Robot! utkommer i september. Robotillustrationerna är gjorda av Anders Nyberg.

//Jeanna

I dag firar vi böckerna, författarna och läsningen – hurra! I Göteborg har vinnarna i Bokjuryn avslöjats – 31.000 barn har deltagit i röstningen – och överallt arrangeras det seminarier och författarbesök med mera. Och på andra håll i världen också såklart, i Storbrittanien arrangeras t ex ”World Book Night” där böcker delas ut gratis runtom i landet. Man kan också fira som i Spanien genom att ge den man gillar en bok och få en ros tillbaka.
Några av kollegorna är på seminariedagen ”Jag älskar böcker”, ska bli spännande att få en resumé därifrån.

Personligen tycker jag man ska fira med att läsa högt för ett barn idag, ett barn som är mellan noll år och tonår. I dagens DN kan man läsa om hur allt färre läser högt för sina barn. Och det är inte svårt att se en koppling till de skriande rapporterna kring sjunkande läsförståelse hos unga.
I fredags samtalade jag med Johan Unenge, Sveriges förste Läsambassadör, på en konferens arrangerad av Litteralund, och Johan underströk vikten av att högläsa ända upp i tonåren. Felet vi gör är att vi släpper barnens läsning sedan de knäckt läskoden, när de är kanske 8-9 år. Men det är då vi ska ligga i – likt den engagerade idrottsföräldern: uppmuntra dem att lägga läskilometer bakom sig, stöka om i deras bokhyllor, läsa för dem, prata om läsningen, förse dem med nya böcker. För läsningen är viktig. Den är grunden till allt! Eller som Johan säger: ”En läsande befolkning blir en klokare befolkning. En mer nyfiken, intresserad, empatisk befolkning.”

Så fira med högläsning i dag och gör det till en vana!
Och har du tips på bra högläsning så dela gärna med dig.

Här är Bokjuryns vinnarlista, för intresserade: http://www.barnensbibliotek.se/Bokjuryn/Vinnare2011/tabid/1100/Default.aspx

//Jeanna

Hej igen!
Igår på onsdagsmorgonen så vaknade vi något mer utvilade än dagen innan – vi behövde inte gå upp allt för tidigt den här gången. Efter frukost så gav vi oss av till konserthuset i Lund där författaren Josephine Angelini skulle hålla sitt andra föredrag – ett tal inför 200 åttondeklassare. Ett stort antal, men ändå 100 färre än dagen innan.
Men trots att Josephine – enligt henne själv – inte är van vid att tala inför en så stor publik så skötte hon det galant! Väldigt intressant och givande att lyssna till.
Det som gjorde hennes tal lite annorlunda var att hon inte bara pratade på om sina egna böcker och varför läsandet är viktigt – hon vävde även in film och tv-spel i sammanhanget vilket gjorde att de elever som inte gillar läsning så värst kunde relatera till det hon ville säga iallafall. Många hade nog inte förväntat sig att hon är en person som gillar action-filmer och tv-spel som många andra i lokalen gjorde.
Hon försökte förklara varför man ska läsa böcker – då blir berättelsen som döljer sig mellan pärmarna din egen – din personliga värld och allt spelas upp som en film i huvudet. När man ser en film däremot, så får man se någon annans bild och version av berättelsen.

Josephine pratade om hur de historier som vi stöter på idag – i böcker och filmer och ja, överallt – ofta är gamla sagor som återberättats i modernare tappning. Speciellt den grekiska mytologin, som Josephine’s böcker har inspirerats av, är flitigt återanvänd om och om igen.
Hon berättade också om att karaktärerna som levde för tusentals år sedan inte alls är så olika oss. De kände samma saker och hade liknande upplevelser i sitt liv. ”Akilles mamma tjatade säkert på honom att städa sitt rum, precis som våra mammor gör nu.” sa hon som ett exempel.
Om man tänker på det här när man ska läsa någon gammal text, till exempel Shakespear eller liknande via skolan, så kan det bli mycket lättare att relatera till berättelsen och finna den intressant. För trots att det hände för så länge sedan så är det mycket mer likheter än vad man tror, och de teman som ständigt finns närvarande är kärlek, krig och familj.
Man kan till exempel försöka att relatera karaktärer och platser i de gamla historierna till ställen du besökt och människor du känner idag.

Det blev även en lite skrivtips och man fick höra Josephines historia från bokidé till publicering. Josephine Angelini’s tal var inspirerande och fick en att tänka i nya banor!
Eleverna fick även ställa frågor till Josephine – inte bara om böcker utan även om livet i Los Angeles.

Efter ytterligare en lunch med Josephine, hennes man och Karin och Hanna från Bonnier så höll Josephine ännu ett föredrag för nya åttondeklassare. Trots att man vid det laget hört Josephines historia och tankar så var det lika intressant en andra gång.

Sen hade Josephine en intervju med Sydsvenskan och snart så började tiden ticka iväg. Vi sa hejdå till Josephine och de andra i sällskapet och gick mot tåget. Kändes trist att lämna Lund men vi var båda väldigt nöjda med resan!

Hälsningar
Amelie & Linnea
www.ameliesbokips.blogg.se
www.boknea.blogspot.se

Vi (Linnea och Amelie) fick chansen att intervjua Josephine Angelini när vi var i Lund. Vi var båda lite nervösa eftersom ingen av oss intervjuat någon förut. Men vi fick svar på lite frågor!

Hur fick du idén till Helena?
Jag såg ett ex av Iliaden och Romeo och Julia bredvid varandra, och tänkte att ingen har återberättat kärlekshistorien om Helena och Paris av Troja i en modern tolkning. Då tänkte jag att eftersom ingen annan gjort det så får det väl bli min uppgift.

Har du skrivit mycket innan Helena?
Jag jobbade som manusförfattare förut, men jag lyckades aldrig sälja mina manus till någon. Så jag har skrivit mycket, men inte som bokförfattare före jag skrev Helena.

Vad hände när du skrivit klart din bok? Hur gick det till när boken blev publicerad?
När jag skrivit klart boken kände jag lättnad. Jag hade faktiskt lyckats med att skriva en hel berättelse från början till slut. Den var äntligen klar! en hel bok! Min man läste den och tyckte den var jättebra, och utan att jag visste så skickade han in den till en manager som gillade den och skickade vidare till ett förlag som ville ge ut den. Så satt jag i pyjamas en morgon, och fick ett telefonsamtal om att de ville ge ut min bok! Utan att ens veta att den blivit inskickad. Allting gick väldigt fort.

Har du några boktips unga läsare?
Först och främst Hungerspelen – om du inte har läst den så borde du! Bokserien The Mortal Instruments av Cassandra Clare är också ett tips. Boken Die for me av Amy Plum rekommenderar jag starkt. Även allt av Jane Austen är riktigt bra. Särskilt Pride and Prejudice, som är min favorit och en bra bok av henne att börja med. Det visar verkligen en stark utveckling hos huvudpersonen Elizabeth Bennet.

/Amelie & Linnea
www.ameliesboktips.blogg.se
www.boknea.blogspot.se

Hejsan!

Vi är två bokbloggare, Amelie och Linnea, och just nu är vi nere på en litteraturfestival i Lund, kallad LitteraLund. Här följer vi Bonnier Carlsens utländska författare, Josephine Angelini när hon pratar om sin bok Helena med Lunds ungdomar och press. Vi har även fått äran att själva intervjua henne, och den hade vi tänkt lägga upp här på bloggen senare.

Idag steg vi upp tidigt (typ natt enligt oss morgontrötta) för att ta tåget ner till Lund, där vi kom fram lagom till att Josephine Angelini gjort klart sitt föredrag inför cirka 300 av Lunds niondeklassare. Imorgon ska hon hålla det igen, och det ska bli väldigt kul att se!

Vi presenterade oss, och hon var hur trevlig som helst. Båda var lite nervösa innan, men att prata Josephine visade sig vara jätteroligt och inte det minsta läskigt.

Sedan åt vi lunch med Josephine, hennes man, och förläggarna Hanna och Karin från Bonnier Carlsen. Supertrevligt! Dock lite svårt att prata engelska i början, men det visade sig flyta på riktigt bra. Bättre än väntat i alla fall, hehe.

Kvar på schemat var att vi intervjuade Josephine, och vi satt även med när hon blev intervjuad av tidningen City Skåne.

Det är verkligen intressant att lyssna på när författare pratar om sina böcker, och Josephine berättar om så roliga saker. Vi har båda läst Helena och fortsättningen Hades, och det är jättekul att få höra henne prata om böckerna och bakgrunden bakom dem. Vi tycker båda till och med mer om Hades än Helena, och det visade sig att Joesphine själv också tyckte det eftersom hon kände att hon utvecklade sitt skrivande i varje bok.

Det har varit en jättespännande dag, och nu ska vi snart gå och sova så vi är pigga imorgon. Förhoppningsvis har vi bättre tur med internetuppkoppling imorgon också, för just nu är vi väldigt bittra på att WiFi verkar vara något som inte fungerar här i Lund.

Godnatt! Så ser vi fram emot en till überkul dag imorgon!

Glada hälsningar,
Amelie & Linnea
www.ameliesboktips.blogg.se
www.boknea.blogspot.com

Här och där på redaktionen hänger det tavlor av olika slag. Det är allt från fina original till gamla solblekta planscher. Bland annat den här, illustrerad 1974 av den danske tecknaren Poul Holck.
Sedan vi startade den här bloggen har det ju blivit en hel del inlägg om e-böcker, och det skadar ju inte att påminna sig om några av fördelarna med pappersböcker. E-böcker är nämligen inte särskilt bra att bygga saker av. Eller sitta på.
Trevlig helg!
/Marcus, redaktör