Läs hela inlägget

Snöängel

av

Jag undrar varför den här boken inte blir nominerad till några priser och varför den har så få läsare här på Boktipset.Jag har tjatat om den förut och nu gör jag det igen.Den är värd alla priser som finns tycker jag.

Böcker:
Snöängel
Läs hela inlägget

Boktipset och jag

av
En trappa.
En man som klättrar.
Steg för steg,
till det sista.
Vidare!
Faller?
Faller inte.
Svävar en stund
i sin innerliga tro.
Faller.
Tungt.
Likt en padda.
En paddas tungsinta duns.
Reser sig.
Klättrar uppför trappan.
Högre!
Faller?
Faller inte.
Svävar en stund
i sin innerliga tro.
Faller.
Oformligt,oskönt.
Reser sig.
Trampar,trampar.
Ut i det blå!
Faller?
Faller inte.
Svävar en stund
i sin tro.
Faller.
Ser sig förvånat omkring.
"Lever jag
eller imiterar jag
livets rörelse"?
Reser sig.
Vandrar uppför trappan.

Werner Aspenström

 

 

 

 

 

 

Läs hela inlägget

Liten juldikt så här i Adventstider

av
 ”Midvinternattens köld är hård,
tio små nissar i djupsnön går.
Rävsax under täcke vitt,
knipsar nisse av på mitt.
Livsandarna för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.
Nio små nissar i midnattstimma
vandrar fram i månskensstrimma.
Uggla hoar från sitt näste,
istapp lossnar från sitt fäste.
Nisse spetsas utav tappen,
tomte ligger död på trappen.
På trappen står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den djävulskt fångar.
Med stigande hunger de fatet nalkar,
en stackars nisse på kanten halkar.
Han kämpar,han sliter,han kämpar sig blöt.
Men sjunker likväl i kvicksandsgröt.
Många springor stugan har,
genom dessa sju nissar sig tar.
Katten som bakom dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Rester ifrån tomteland
suger kisse bort från tand.
Sex små nissar mot bordet ila,
snabbt uppför bordsbenen de kila.
När sista tomten uppför kanten hasar,
han tappar taget och nedåt kasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.
Fem små tomtar nu i iver
springer kvickt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rakt på knivens egg.
Lilla nissen,stackars saten,
rinner ut i sillsallaten.
Fyra små nissar har festat på sill,
nu de släcka törsten vill.
Mot glöggen de springa i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt en skållad mandel hans skinn faller av.
Tre små nissar kring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Ner på den en av dem hoppar,
men för det,han inte stoppar…
I tak,på golv,i gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.
Två små nissar sig i granen svingar,
ibland ljus och änglavingar.
En tomte sig för nära våga
- snart står han i ljusan låga.
Doftar likt en vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.
Husbonn stiger upp i natten
för att gå och kasta vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var.
Inte en jävla tomte finns kvar”.
Okänd.
Läs hela inlägget

Birgittasvit av Stig Dagerman

av
 ”I vilket vatten är den vinge doppad
som dryper svårmod över jordens panna?
I vilket mörker har vårt träd gått vilse,
det där duvan sedan länge sover?
Fråga inte natten.Inte himlen heller.
Natten är en bro,dess räck är döda frågor.
Himlen är ett valv av alla döda tårar.
Nattens sjukdom är ett vaket ögas glans.
Himlens sjukdom heter stjärnor.
Vad min egen heter vet jag icke.
Men det finns en värk i universum
som blott en icke älskad känner.
Det finns en grav för våra öppna båtar.
Det finns ett hav där fallna stjärnor sover
när deras värk för alltid slocknat.
Jag är en fallen stjärna själv,Birgitta.
Jag föll fel.Jag föll till jorden.
Jag är en del av jordens värk.
Var är den sömn som likt en skattekista
bevarar smärtan,oron,längtan rena?
Var finns den dröm som låter sömnen sova?
Var gömmes hoppet för det sjuka berget
som slickar sina marmorsår i solnedgången?
Finns det ett hopp om att min sten skall blöda?
Ett evigt hopp har den som längtar.
Vågor heter havets största längtan.
Himlens största längtan heter moln.
Namnlös är min egen största längtan.
Men när havet sjunger och när himlen gråter
värker min sten som kunde stenar längta.
Som skäret värker av ett nattligt vattens plåga,
som björken värker under regnets piska.
Havet längtar upp till dig,Birgitta.
Därför fläckas klippan av dess vita blod.
Himlen längtar ner till dig,Birgitta.
Därför gråter den i afton så.
Min egen längtan är i sten och hav och himmel.
Det finns ett fängelse som alla känner.
Det finns ett okänt fängelse på okänd ort.
Det finns ett galler bakom vilket alla törstar.
Ett galler finns som själv av törst förgås.
Det finns ett fängelse för alla båtar.
Det kallas havet av de evigt fångna.
Det finns ett fängelse för alla hav.
Havets stränder håller havet fånget.
I stiltjens häkte skakar stormen gallret
och stormens murar stänger stiltjen inne.
Himlens fängelse är våra ögons tröghet.
Kroppens är av andra kroppar timrat.
Av ljus är väggarna i nattens celler
och dagens fängelse är nattens frihet.
Det finns ett fängelse som alla känner.
En frihet finns som alla anar.
I mitt eget häkte är jag låset.
Jag är min egen frihets nyckel.
Vem vet vad frihet är,Birgitta,
om icke den som älskar gränslöst?
Något äger alla som måste älskas.
Alla vill bli älskade för det de inte äger.
Gräset för sin resning,för sin mjukhet stenen.
Natten för sin grynings skull,dagen för sin skymning.
För sin flykt kräver kalkonen kärlek
och albatrossen för sin gång på däcket.
Näktergalen vill bli älskad för sin skönhet.
Varför jag vill bli älskad vill jag icke veta.
Men darrande drar vi varandra ur varandras koger.
Darrande avskjuter vi varann från samma båge.
Endast brinnande murar lyser våra flyende pilar.
Vi flyger till landet där alla murar växer neråt.
Där seglar jag varsamt din vita båt
ut på sjön som inte finns.
Den är full av heta stenar.
Den har en storm som älskar starka segel.
Sjöfarande varnas:Se upp för vår drivande mina!
Sjöfarande varnas:Vårt bogvatten har ett bräm av eld!
Snart seglar vi under vatten i vår brinnande båt.
Djupare stiger vi med brinnande segel
dit där vår sten för alltid ligger begraven.
Jublande krossar den vår bräckliga köl.
Brinnande slungar vi oss i förintelsens famn.
Elden svalkar oss med sina fågelvingar.
Endast en gång finner man,Birgitta,
den dyra sten man med en älskad äger.
Men inte skall Birgitta frysa
för den enda gångens skull.
Låt oss klä varann i brunna murars aska.
Låt oss sjunka uppåt mot den bottenlösa ytan.
Du är en öppen bok i mina händer.
Du är en dagbok vilken livet för.
Jag måste skynda mig att läsa dig.
Jag får aldrig läsa dig till slut.
Jag är en öppen bok i dina händer.
Jag är en följetong i livets tidning.
Allt vi äger är oktober månads nummer.
Vi måste läsa medan dagen varar.
Vi får aldrig läsa oss till slut.
Det står en vit bro över oktobers skogar.
Blåsten byggde den med månens hjälp.
Den har ett fäste i septembers vemod.
Den har sitt andra fäste i novembers mörker.
Vi får aldrig vandra den  till slut.
Det finns en ö av ensamhet,Birgitta,
dit alla vita broar leder.
Den är den enda varom livet skriver.
Men inte skall Birgitta gråta
över ön som är inom oss.
Vi måste läsa medan boken varar.
Vi måste vandra medan bron står kvar..
Snart sätter hösten sina stora yxor
till den stam varpå vår längtan växer.
Snart skingrar havet alla älskandes flottiljer.
Vi driver frysande mot nakna öar.
För den sin kärlek överlever
är havets öar till.
Där är en strand man skall beträda ensam.
Där är en frihet,för stor för alla.
Vår största frihet heter ensamheten.
Den största ensamheten kallas döden.
Där löper alla broarna tillsammans.
Där flyter alla öarna ihop.
Där finns en läsesal med livets tjocka böcker.
Där sover yxorna den sista sömnen.
Där finns den stjärna vilken ingen himmel stinger.
Där finns det  enda alltid klara,alltid stilla havet
som aldrig längtat vågor.
Av tårars klarhet är dess klarhet lånad,
av deras vemod vilka älskat ensamt.
Inte skall Birgitta gråta
för det klara havets skull.
Först i den största ensamheten
skall vi äntligen få mötas”.
Läs hela inlägget

Tranströmer

av
 ”Trött på alla som kommer med ord,
ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord”.
Läs hela inlägget

Kristina Lugn

av
”Jag är inte glad
och jag har aldrig varit glad
ända sedan barnsben
har jag värkt och varat mig
i alla mina dagar har jag suttit
i en grå och dragig vrå
och väntat på ett underverk:
en fast hand
en  röst att lyda obetingat
ett knä att lägga huvet i
och skamlöst drägla på
Mina rop på hjälp
har alltid drunknat
i snor och blod och armsvett
när jag har sprungit nattetid
utan termos karta och kreditkort
utan tillstymmelse
till lokalsinne
med ett namn jag aldrig kunnat
lära mig att älska
på mitt hjärta nålat
Det finns dagar
då jag inte vet
vad min egen
sjukdom heter
det finns nätter
då jag tror
att döden älskar mig
för min stora ängslans
och min låga intelligenskvots skull
Då behöver jag
en köpstark kund
en skojfrisk direktör
som inte fruktar
repressalier
när dimman tätnar
över förorterna
och döden har
en röd rosett
i sin lilla pannlugg
Döden har
ett konstigt sätt
att älska sina barn
hon kommer
när som helst
till vem som helst
hon har ett
konstigt sätt
att alltid hitta sina barn
Döden har
ett konstigt sätt
att vårda sig om sina små
hon äter deras mat
och skrämmer deras vänner
och när dom klagar tar hon fram
sin kalla hand
då skriver hon
sitt kalla namn
på deras aldrig mera
kyssta läppar
Då behöver jag
en stilig officer
ett hypermusikaliskt
kommunalråd
vid min sida
då vill jag flyga
till en lummig skärgårdsö
med en stark och modig
brandchef vid min sida
då vill jag ha en meprodorm
en konjak och en herdestund
då vill jag ha en herdestund
med en seriös och välklädd herre
i en privatägd helikopter”
Läs hela inlägget

Erik Blomberg

av
”Dagen blir natt,natten blir dag,
ingenting giv,ingenting tag,
allting glider mot döden.
Fröet blir frukt och frukten blir frö,
blommorna blomma och dofta och dö,
allting glider mot döden.
Livet förbleknar och blir till en dröm,
allt är en dröm,blunda och glöm,
allting glider mot döden”.
Läs hela inlägget

Boktipset

av
Förut,på den gamla goda tiden,var det alltid lika roligt att gå in här och se vad som hade hänt under tiden jag varit på jobbet eller någon annanstans.Det var bara att kolla nyhetsfältet och så var man uppdaterad på vad man hade missat och kunde lätt hoppa in i diskussioner och "prat" på bloggarna. När jag loggar in nu så har det tydligen inte hänt något sedan kl 1 natten till idag för det är den senaste händelsen i mitt nyhetsfält.Sajten känns ödslig och trist och när jag tar mig tid att kolla runt så märker jag att jag har missat intressanta diskussioner och samtal i bloggarna därför att jag inte längre informeras om bloggkommentarer.
Det är ju ingen nyhet att flera av oss stammisar tycker så här så varför skriver jag nu detta?Kanske därför att jag verkligen gillar sidan och gärna vill vara kvar här men känner mig så besviken över att något så bra har försämrats så till den grad att jag nu känner mer frustration än glädje när jag går in här.Och kanske för att misstanken finns att det inte blir något av det där med att få välja om vi som är missnöjda tystnar
Alla tycker inte som jag,det vet jag,men för mig är bloggarna och samtalen mer än halva grejen för mig här,det är där jag får de flesta boktipsen och den trevliga samvaron som jag nu tycker delvis har tagits ifrån mig.
Läs hela inlägget

En bra författare helt enkelt

av

Jag har läst två böcker av Thomas H Cook som har varit väldigt bra.De räknas tydligen som kriminalromaner men är så mycket mer än så och framförallt är han en väldigt skicklig författare med ett mycket fint språk.

Böcker:
Den svarta tjärnenDär tvivlet gror
Läs hela inlägget

Dagens Aspenström

av
 ”Underbara morgon,världarnas morgon,
när skaparen hysteriskt kastade omkring sig
grus,tyngdlagar och äggviteämnen,
kometer,raketer och vintergatorna
med deras blekhyade soutenörer och asfaltblommor.
Fåglarna i havet,fiskarna i skyn
och här och där i stall och under fikonträd
heliga små gossebarn och apostoliska skrifter,
hedarna som hava sett stjärnan
och herdarna som ingenting sett
tills att skaparen likt en trött släggkastare
sjunker ner i himmelsgräset
och även ståplatspubliken faller i sömn.
Underbara morgon,världarnas morgon”.
loading